Granbacka, Greta Maria

f. 8.9.1941
d. 20.2.2026

Greta Granbacka (f. Strömsholm)  föddes i Vasa, där hon växte upp med pappa Algot, mamma Julia och brodern Gustav. De bodde huvudsakligen vid Haldins bussbolag där Algot var gårdskarl. Somrarna tillbringade hon i Rödsö. Student blev hon 1961, och efter det bar det iväg till Helsingfors för fortsatta studier; hon blev socionom 1963. Greta gifte sig med Pär 1966. Båda studerade vidare och hon blev pol. kand. 1967 och pol. mag. 1969. Sonen Sten föddes 1968. När det belv verklighet av planerna på att åka till Afrika som Finska Missionssällskapets missionärer flyttade de först till Liverpool för studier i språk, närmast Swahili, medan Pär även studerade tropisk medicin för att kunna vara läkare i Tanzania.

År 1970 när Sten var två år gammal åkte familjen till Tanzania – det var modigt att åka med en liten pojke till Afrika på 1970-talet. Pär jobbade som läkare och Greta skötte om bokföring med mera och hittade på olika sätt att få kvinnorna till kliniken för undersökningar och vård. I vissa fall fick kvinnorna inte besöka läkaren för sin man, men Greta kom på olika ursäkter för kvinnorna att få komma. Det kunde vara för att få kläder, mat eller lära sig något som mannen hade nytta av. Gretas pappa Algot jobbade i Vasa med att samla in pengar och kläder, och han besökte även Tanzania själv.

Familjen flyttade från Tanzania till Tammerfors 1972, och sonen Mika föddes 1973. I Tammerfors arbetade Greta som lärare i religion i Svenska skolan och var mycket omtyckt. Perioden i Tammerfors blev ganska kort, 1976 flyttade familjen till Kråkholmen i Jakobstad. I Jakobstad jobbade Greta som vikarierande lärare och senare för bland annat Dövas förbund en längre tid. Greta arbetade också inom nykterhetsnämnden. Hon höll andakter i radion, skrev under åren mycket i Jakobstad Tidning  och Österbotten Tidning och fotograferade gärna själv. Hon var aktiv i Jakobstads svenska församling i nästan 50 år. Hon har hjälpt lokala författare med renskrivning, layout och tips när de skrivit böcker. Hon tyckte om att vara mormor Lydia i Lagmans skola där hon handarbetade och diskuterade med elever som kanske behövde någon att prata med. Sång, musik, fotografering, handarbete och att lära sig nya saker var stora intressen. Att använda dator och utvecklas inom det tyckte hon om. Swahilin använde hon flitigt hela livet ut både skriftligt och muntligt alltid när hon stötte på någon hon kunde prata med, och motparten blev ofta mycket överraskad. För 20 år sedan åkte både Pär och Greta till Tanzania för sista gången, till samma ställe där de varit över 30 år tidigare.

Gretas minnesstund blev relativt munter, nästan en glad fest, en sådan minnesstund som hon själv ville ha, där glädje blandas med humor och minimal sorg. Ett återkommande tema på minnesstunden var hennes stora hjärta, omtanke för vänner och familj – och även för okända. Hennes påhittighet, ivrighet och nyfikenhet saknas av många. Hon höll flitigt kontakten med alla, och kom alltid ihåg vännerna både i närkretsen och ute i världen. Tack mamma för all kärlek.

Sönerna Mika och Sten