f. 25.3.1960
d. 13.12.2025
Dan Lönnqvist lämnade oss den 13.12.2025 efter en tids sjukdom. Dan var inte de stora ordens man, men det han i sin försynta målmedvetenhet åstadkom bevisar hans storhet.
Redan i tidig barndom uppmuntrades Dan att satsa på musik. Han tog pianolektioner och som tonåring uppmanades han av församlingens kantor Hans Sandell att förkovra sig i orgelspel. Detta ledde till studier vid Sibelius-Akademin, där han avlade A-examen i orgelspel.
Dan kom att arbeta nästan hela sitt yrkesverksamma liv som orgellärare och profileringsansvarig för kyrkomusikutbildningen i Jakobstad. Med auktoritet och kunnande, och med ett varmt hjärta och känsla för individens bästa, lockade han fram musikalisk utveckling och skicklighet hos sina elever.
År 1989 grundade Dan kammarkören Bel Canto som blev en stor del av hans livsverk. Redan från början satte han upp ambitiösa mål för kören. Som säker, målmedveten maestro fick han därför oss körsångare att gång på gång överträffa oss själva. Tack vare de kontakter han via sitt musicerande etablerat ute i världen, gav han oss i kören oförglömliga upplevelser. Hans ansträngningar och uppoffringar för kören gjorde det möjligt för oss att ge konserter i allt från mindre salar till mäktiga katedraler runtom i Europa. Dessa körresor bär vi med oss som vackra inslag i livsväven.
Dans driftighet och kunnande resulterade vidare i otaliga orgelkonserter i Europa och USA samt i föreningsengagemang. Under många år verkade föreningarna Calcanten och Finlandssvenska instrumentfonden under ordförande Dans ledning. Hans intresse för gamla orglar var stort vilket utmynnade i att han, tillsammans med några andra entusiaster, grundade föreningen Historiska Orglar i Finland. Hans förhoppning om att få spela på de gamla 1700-talsorglarna i Nykarleby och Jeppo kyrkor - orglar i behov av restaurering - hann inte uppfyllas.
År 2014 tilldelades Dan Svenska kulturfondens regionala Svenska dagen-pris och år 2018 erhöll han kulturpriset i Jakobstad för sitt engagemang inom musiken.
En rakryggad person, som inte tålde oegentligheter, finns inte mera bland oss. Hans träffsäkra kommentarer, hans humor och hans förmåga att med några få ord få fram det väsentliga i diskussioner, lever dock kvar. Så gör även minnet av en trofast vän som på somrarna, körande motorcykel, gladde vänner med besök. Tack Dan! Vi ses!
Benita Finne
Stefan Lönnquist