Fröjdö, Torolf

f. 30.9.1931
d. 16.6.2026

Torolf har lagt ner taktpinnen. Försommaren stod i sin vackraste prakt när vi tisdag 16.6.2026 fick sorgebudet om att Bengt Torolf Johannes Fröjdö avlidit i en ålder av 94 år. Han skulle i september ha fyllt 95 år. Närmast sörjande är hustrun Marianne och barnen Ann-Cathrine och Mårten med familjer.

Han föddes i ett jordbrukarhem 30.9.1931 i Kronoby. Föräldrarna var Elin, född Biskop, och Gösta Fröjdö.

Torolfs liv blev långt och särdeles aktivt.1958 gifte han sig med Marianne Tallgård. 1977 flyttade familjen in i sitt egenhändigt byggda hem invid ån. Det hem som de kunde bo i tillsammans till Torolfs livs slut. Tillsammans fick de också uppleva gåvan att få fyra barnbarn och fyra barnbarnsbarn. Engagemanget i deras väl och ve var viktigare än allt annat. På grund av barnens och barnbarnens studier och arbetsplatser kunde de göra intressanta resor, förutom till Mariehamn och Stockholm, också till USA och Qatar.

Torolf var under 1950-talet en hängiven friidrottare i IK Kronan, framgångsrik i löpning och längd. Idrottsresorna blev många, de gick till seriekamperna, till distriktsmästerskapen och också till nordiska tävlingar. 1957–1960 var han IK Kronans ordförande. Torolf hade fått uppleva idrottens fostrande betydelse, varför han senare som lärare gjorde allt för att främja elevernas intresse för idrott och gymnastik.

Torolf sökte in till Seminariet i Nykarleby och blev dimitterad som folkskollärare 1955. Han erhöll genast tjänst i hemkommunen Kronoby vid dåvarande Kyrkoby folkskola, senare Centralskolan, vars föreståndare han var, med något kortare avbrott, från 1970 till pensioneringen 1991.

Man kan gott kalla Torolf för den borne pedagogen. Han trivdes i sin roll som lärare. När han med eleverna fick ägna sig åt undervisning i matematik eller musik, då såg vi att han var på rätt plats i livet. Han engagerade sig mycket i skolans musik- och idrottsevenemang, i lägerskolverksamheten, i flyktingundervisningen med mera.  Han var hela tiden upptagen med nya idèer för att utveckla skolan. Torolf var orädd att ge sig i kast med nya uppgifter. När datorernas era inträdde i skolan var han fort en av de som intresserat blev kunnig också på det området. Det var inte lätt för oss kolleger i skolan att upptäcka något som Torolf inte var bra på, men julförberedelsernas pyssel med sax var inte något han såg fram emot och när en lärare ville att han skulle köpa in stramalj till skolan, då stod han rådlös.

Det hörde till att en lärare skulle engagera sig i samhället och Torolf satte sin prägel på skeendena i många sammanhang. Han var en handlingens man. Han visste vad han ville och anade ofta tidigt hur samhällsutvecklingen kunde bli, dock inte alltid som han ville. Men erfarenhet och saklighet var ofta förlösande faktorer i svåra förhandlingar.

Otaliga är de kommunala- och interkommunala uppdrag som Torolf åtog sig, oftast i ledande ställning. Under den här tiden skedde stora omdaningsprocesser inom de flesta sektorer i kommunen, vilket gav Kronoby bland annat ett högstadium, gymnasium, nytt bibliotekshus och ett nytt ämbetshus. För Kronobys del även ett nytt pensionärsboende.

Han var ledamot i kommunfullmäktige och ordförande i kommunstyrelsen. Bland hans andra uppdrag märks ordförandeposter i biblioteksnämnden, Äldre rådet, Blomsterfonden, Pensionärshemsföreningen, Vänortskommittèn för Säbrå, Kronoby Sparbank, Kronoby Folkhögskola, styrelsemedlem i Svenska Österbottens Landskapsförbund. Han var också styrelsemedlem och viceordförande i Svenska Pensionärsförbundet och distriktsordförande för österbottniska distriktet.

Redan på 1950- och 60-talet engagerade Torolf sig i Svensk Ungdom som lokalförenings- och distriktsordförande inom Svenska folkpartiet. Han var en tid medlem i SFP:s centralstyrelse och valledare i Norra Österbotten vid ett flertal riksdagsval. Hans organisationsförmåga behövdes som ordförande för arrangemangen när SFP:s partidag hölls i Kronoby år 1972.

En stor insats för utvecklingen av skolväsendet i Kronoby gjorde Torolf som sekreterare i skolnämnden och ledamot i skolplaneringskommissionen när grundskolan skulle införas, vilket slutligt skedde 1974.

Torolf var också fackligt engagerad och var styrelsemedlem och förbundsordförande i Svenska Finlands Lärarförbund och medlem i OAJ/LFO:s förbundsfullmäktige. Uppdragen förde honom och Marianne till Helsingfors för en ettårig vistelse. Där utvecklade han verksamheten så att förbundet skulle stå väl rustat för framtiden.

Torolf växte upp, tillsammans med storebror Alf-Erik, i ett hem som präglades starkt av musiken. Torolf har berättat om hur han som ung pojke kunde vara med far Gösta i kyrkan och vända notbladen när han spelade på kyrkorgeln. Samtidigt med alla andra uppdrag var han dirigent för Kronoby Amatörorkester under cirka 40 år och förbundsdirigent för Karlebynejdens sång- och musikförbund. Han var även medlem i Kronoby Manskör och Kronoby Sångkör. Musiken var för Torolf en lisa för själen. Han har själv berättat om vilken fin känsla det var då han som dirigent efter sista tonen kunde förmedla till orkestern att det gått bra och ögonblicket senare tillsammans fick uppleva publikens reaktion.

Ännu i 90-års ålder tyckte Torolf att det var dags att köpa en ny miljövänlig bil. Bilhandlaren förevigade händelsen med det över 90-åriga parets bilinköp eftersom något sådant inte skett tidigare. Framtidstänket var obrutet. Torolfs motto: - Det som är värt att göra är värt att göra bra.

”När en gammal människa dör, är det som att förlora ett helt bibliotek” är ett ordspråk som väl beskriver tankarna vid Torolfs bortgång. Vi är många som i olika sammanhang fått uppleva Torolfs vänskap och omtanke. Torolfs och Mariannes hem stod alltid öppet. Saknaden är stor men tacksamhet och varma minnen består.

Bernhard Berglund 
vän och kollega