Metsärinne, Seija

f. 18.1.1953
d. 10.9.2025

Årets sista sommardag, den 10 september 2025, beledsagades Seija ”Piku” Metsärinne av eftermiddagssolens strålar till den sista vilan. Nedbruten av en långvarig sjukdom somnade hon in i hemmet i Esbo.

Seija föddes 1953 i Stockholm. Snart gick flytten till Kemi och därifrån 1957 till Kotka. Familjen var finskspråkig men Seija sattes i Kotka Svenska Samskola där hon blev student 1973. Redan tidigt kom Seija i kontakt med teatern, via en teaterklubb som samarbetade med Kotka Stadsteater. Hon deltog i flera uppsättningar där, bland annat i musikalen Hair.

1975 blev Seija antagen till Svenska Teaterskolan i Helsingfors. Hon utexaminerades som skådespelare 1979, tog sin magisterexamen i teaterkonst 2021 och idkade däremellan studier i regi och dramaturgi vid Teaterhögskolan åren 2005–2006. Nästan hela sin yrkeskarriär verkade Seija inom det finlandssvenska konst-och kulturfältet.

Seija var anställd som skådespelare vid Wasa Teater och Skolteatern (Unga Teatern) under hela åttiotalet och frilansade sedan som skådespelare och regissör på så att säga alla de finlandssvenska scenerna. I decennier var hon centralt verksam inom Skärgårdsteatern, grundade teaterkompaniet Nya Rampen och var teaterchef på Wasa Teater 2007–2010. Hon regisserade också sommarteater, bland annat i Närpes och Karleby.

En betydande insats gjorde Seija som dramapedagog. Mångsidigheten och ett stort intresse för barn och ungdomar gjorde Seija till en omtyckt lärare och regissör. Hon var en mästare på att via leken, fantasin, musiken och dansen få barn och ungdomar att frigöra och uttrycka sig.

Seija var en sällsynt omtänksam och mottagande person. En sann altruist. Hon lyssnade med hjärtat och hade en genuin förmåga att engagera sig i andra människors problem utan att förvänta sig något i gengäld. Ibland till den grad att hon kunde glömma bort sig själv. Seija var intresserad av politik och samhällsfrågor, aktiv inom flera folkrörelser som Kvinnor för fred och Nej till kärnkraft och hon deltog gärna och ofta i demonstrationer.

Till Seijas vida intressesfär hörde naturen, musiken, dansen, litteraturen och även det oförklarliga som omger oss. Hon utgick ifrån att verkligheten inte begränsas av människans fattningsförmåga. Kanske var det just den gränslösa inställningen till livet som gjorde henne så omtyckt och respekterad.

År 2018 insjuknade Seija i alzheimer och hennes tillvaro förändrades totalt. Långsamt försvagades alla hennes funktioner och hon blev helt beroende av andras stöd och hjälp. Vi som stått Seija nära är glada över att vi kunde svara mot hennes önskan om att få stanna hemma till slutet. Vi riktar ett stor tack till alla er som gästat vårt
hem och som hjälpt oss att uppmuntra och stötta vår älskade hustru, mor, farmor och vän.

Seijas bortgång sörjes och saknas oändligt av undertecknad, tre söner, barnbarn, släkt och en jätteskara vänner och kolleger. Du finns i oss för alltid – Pikuliten!

Dick Idman,
livskamrat och bästa vän