Svedberg, Lars
f. 23.1.1945
d. 6.12.2025
Då Lars Svedberg år 1969 anställdes som skådespelare, regissör och teaterchef på Åbo Svenska Teater, blott 24 år gammal, var han den yngsta teaterchefen dittills i vårt land. Från medlet av 1970-talet arbetade Lasse i olika repriser på Nationalteatern och Svenska Teatern, som regissör, konstnärlig ledare och chef. Lasse medverkade även i flera filmer och tv-produktioner, Radioteatern icke att förglömma. Typiskt för Lasse var den otroliga iver, entusiasm och hoppfullhet som han uppvisade för nya utmaningar och projekt.
BBC:s producent och författare Edward Taylor uttryckte Lasses bortgång med följande ord: ”We have lost a dear friend and the world has lost a true artist”.
Lasse tolkade på ett lysande sätt i regi och som skådespelare världslitteraturens mästerstycken såsom Shakespeare, Strindberg, Tjechov och Ibsen. Han regis-serade och uppträdde i radio och TV i oräkneliga produktioner och gav sin röst åt fler än hundra ljudböcker.
Lasse var tämligen immun mot avantgardismens smitta och lockelser, han insåg att berättarkonst bygger på att publiken hålls i nyfikenhet på hur det kommer att gå.
Och att komik kräver timing, inte grimaser. Seriöst berättande likaså, timing, inte bara inlevelse och känslosvall. Det betyder inte att han alltid var okontroversiell. Som landets yngsta teaterchef i Åbo tog han upp ett antal kabaréliknande texter som väckte debatt. Lasse regisserade själv bland annat Brendan Behans Gisslan. Som skådespelare spelade han allt mellan Semmelweiss och Runar Schildt, mellan Blåskägg och Gud. Erik Ohls kommer ihåg att han berättat för Lasse att han sett Filurer på resa av Margit von Willebrand-Hollmerus, iklädd sjömanskostym och lackskor sju år gammal, ”Den såg jag med” sa Lasse, ”fast jag minns inte om jag hade lackskor, och jag var väl bara fem. Men den var nog bäst.”
I sitt hälsningstal i Amaranterordens i Finland jubileumsbok år 2006 skriver dåvarande Stormästaren Lars Svedberg bland annat: ”Vi vill framhålla vikten av tolerans, respekt och förståelse människor emellan, påminna om att goda seder inte är barriärer, utan portar till en ledigare, otvungnare kommunikation”, egenskaper som väl kan tillskrivas Lasse själv. Lasse Svedberg deltog i Amaranterordens Högtidsdagar i 30 års tid och fungerade som Gloriös Stormästare åren 1996–2017. För sina insatser premierades Lasse bland annat med riddartecknet av första klass av Finlands Lejons orden och med kommendörstecknet av Kungliga Nordstjärneorden samt Hugo Bergroth-priset.
Den finländska teatern och vi saknar honom som människa, vän och arbetskamrat. Lasse var också en föregångare genom att redan tidigt skapa, det som i dag är så aktuellt, en trygg arbetsmiljö. Vi saknar hans humor, begåvning och yrkesskicklighet och den stora allmänheten saknar hans karismatiska, kännspaka röst. Otaliga är de uppläsningar, både på finska och svenska, som vi under årens lopp fått njuta av. En av de dikter Lasse högläste med stor entusiasm var Runebergs Sandels.
Åren 1996 till 2002 fungerade Lasse som en mycket omtyckt och respekterad chef för Svenska Teatern, han var en världsvan gentleman med ett stort nätverk av vänner och kolleger även utanför landets gränser. Lasse Svedberg sörjes närmast av hustrun Aila.
Heikki Nousiainen
arbetskamrat och vän
Riitta Nelimarkka-Seeck
vän
Erik Ohls
arbetskamrat och vän
Carl-Johan Hindsberg
vän
Thomas Backlund
arbetskamrat och vän
Foto: Svenska Teatern