Ahlbäck, Ragna

f. 17.7.1914
d. 6.9.2002

Folklivsforskaren, fil.dr Ragna Ahlbäck avled den 6.9.2002. Hon var född i Borgå den 17.7.1914, där hennes far Gabriel Nikander verkade som föreståndare för folkhögskolan. På mödernet gick rötterna till Dåwö gods i Munktorp, Västmanland. Gabriel Nikander tillträdde 1921 landets första professur i folklivsforskning, vid den nygrundade akademin i Åbo, och denna stad blev dottern Ragnas uppväxt- och studiemiljö. Hemmet var i högsta grad akademiskt, med bl.a. Alma Söderhjelm, Otto Andersson och flera andra av de originella professorerna som familjebekanta.

Ragna Nikander kom i mycket att gå i sin fars fotspår, präglad av den kombination av nordisk kulturhistoria och finlandssvensk folklivsforskning som blev unik för akademin. Folkkulturen var inte något romantiskt slutet, utan en historiskt och socialt bestämd kulturell förvandlingsprocess, med gammalt och nytt i växelverkan. Kombinerade man levande tradition med historiska dokument kunde man följa denna process under århundraden.

Ragna Ahlbäcks vetenskapliga studier, från den första uppsatsen om Åbo snickarskrå 1935 till hennes sista större arbete ”Bonden i svenska Finland” 1983, baseras på denna metod, där sakforskning och ordgeografi berättade om kulturelementens uppkomst, ålder och ursprung. Ragna Ahlbäck kunde skämtsamt säga att hon under sina forskningsfärder cyklat till varje by och socken i Svenskfinland. Så tillkom det värdefulla arbetet ”Kulturgeografiska kartor över Svenskfinland” 1945, där hon kunde visa att språkgränsen mellan svenskt och finskt aldrig varit någon kulturgräns, utan att kustbygderna utgjort inkörsporten från väster. Ett centralt tema i forskningen var byalivet och sedvanerätten, som hon fascinerades av och skrev sin avhandling om. När boken ”Kökar, näringslivet och dess organisation i en utskärssocken” utkom 1955 var den ett pionjärarbete i nordisk forskning, där hon visade hur ett samhälle i ytterst knappa villkor kunde fungera genom en hårdriven kombination av enskilda och kollektiva rättigheter. Hon gav också ut Socklot byrätts protokoll 1751–61. Ragna Ahlbäcks stil var knapp, avhandlingens resultat sammanfattade hon i en enda mening i förordet. Som forskare skapade hon sig likväl en egen profil, trots att hennes arbete nära anslöt till maken Olav Ahlbäcks dialektordbok.

I 45 år ledde och inspirerade Ragna Ahlbäck det etnologiska arbetet vid det 1937 inom Svenska litteratursällskapet grundade Folkkultursarkivet, där hennes stora samlingar och ett antal unika färgfilmer från 1950-talet förvaras. Hon var känd och aktad i arkiv- och museivärlden i hela Norden. 1965 bosatte sig paret Ahlbäck på Åminneborg i Malax, där de också grundade Kvarkens båt- och fiskemuseum. För Ragna Ahlbäck gav restaureringen och inredandet av 1700-talsgården möjligheten att omsätta gedigen kulturhistorisk kunskap i praktik.

Som människa är Ragna Ahlbäck oförglömlig. Spontan, anspråkslös, vänsäll och humoristisk delade hon frikostigt med sig av livserfarenhet och kunskap. Hon hade sagesmän i alla byar och alla samhällsskikt och alla kom hon ihåg. Hon var själv en bärare av finlandssvensk kulturtradition i dess mest sannfärdiga form.

Bo Lönnqvist