Under en av sommarens vackraste dagar fick vi budet att Christina Andersson, vår vän och kollega, gått bort. I dödsannonsen citerades Kjell Westö: “Det är märkligt vilka avtryck människor lämnar. Och att tomrum kan väga så mycket.”
Tyngst är tomrummet i storfamiljen, där Christina fanns till för sin make Leo, för sina döttrar med familjer, för sina syskon, för många vänner.
Christinas insats i utvecklingen av vårt skolväsende, bl.a. under det turbulenta 1970-talet då grundskolan kom till huvudstadsregionen, belönades med titeln bildningsråd.
Efter sin studentexamen från Läroverket för gossar och flickor studerade Christina finska och blev lärare i Svenska Flicklyceet. Där blev hon också rektor år 1970. Då hade hon varit gift sedan år 1960 med juristen Leo Andersson och fått döttrarna Helena och Laila.
Skolreformen medförde många förändringar i Helsingfors skolväsen och ett första steg var sammanslagningen av Svenska flicklyceet och Svenska normallyceum. I det skedet valde Christina ett nytt steg i sin yrkeskarriär och blev överinspektör på Skolstyrelsen. Där ansvarde hon bl.a. för fortbildningsfrågor, särskilt utbildning av rektorer, både på finska och svenska. Från den tiden finns ett talande omdöme om hennes arbetssätt: “On se lujatahtoinen, se Christina!” För att leda andra behöver man veta vad man vill och vart man är på våg, Hon hade en stark vilja, Christina, men också förmåga att samarbeta, till exempel i rektors- och lärarförbunden.
Christinas väg fortsatte inom skolförvaltningen, och nästa uppdrag kom i Esbo stad, där hon blev skoldirektör år 1985. Det var en tid av nytänkande med bland annat ett omfattande läroplansarbete i samråd med Grankulla och Helsingfors. År 1986 behövdes sedan en ny chef för enheten för svensk utbildning vid Länsstyrelsen i Nylands län och nya utmaningar inom utbildningssektorn följde, fram till pensioneringen år 1998. År 1999 tilldelades Christina Andersson Folktingets förtjänstmedalj.
Christina hann med mycket utanför sin officiella arbetstid. Hon var aktiv som förtroendevald i direktioner och skolnämnder både i Helsingfors och i Sjundeå. I mer än 25 år var hon ordförande i styrelsen för Stiftelsen Brita Maria Renlunds minne, vars syfte är att stödja barn och unga. I Sjundeå var hon också aktiv Martha.
Redan under skoltiden var Christina intresserad av sport och scouting – intressen som följde henne genom livet. I CIF (senare SFI) blev hon vice ordförande. Via barnbarnen följde hon med handboll och friidrott och intresserade sig för både Sjundeå Cup och Stafettkarnevalen.
Familjen och Rånäs blev efter hand allt viktigare för Christina. Trädgården bjöd på kreativt arbete, precis som hennes handarbetshobby. ”Lollo” både broderade och stickade. Läsning, inte minst av detektivromaner, gav välkommen avkoppling.
Christina Andersson var en färgstark person, en stark kvinna i en arbetsmiljö som ofta dominerades av män. Hon var rättfram och ärlig, målmedveten men med båda fötterna på jorden. Hon hade en i grunden positiv livsinställning och en underfundig humor.
För oss var Christina en vän, en mentor i arbetet och en inspirerande ledargestalt. Vi är tacksamma och glada att minnas henne.
Marianne Lindberg
Chris Nyström