"Jag är så glad att jag lever" sade Nils Brandt i en intervju i mars 1990, då han lyckligt och väl klarat av de första kritiska månaderna efter sin stora bypassoperation i oktober 1989. Han citerade någon vis man som sagt "Tappa inte sugen. Världen är full av tappade sugar".
Många höll upp tummarna för Nisse under hans svåraste tid efter operationen och han trädde redan i tjänst igen på Svenska Teatern, medverkade i april I miljövårdskampanjen och hade fina roller väntande på sig på sin teater, i Sveriges TV m.m. då han igen drabbades av en svår sjukdom, leukemi. Också mot den kämpade han segt in i det sista och uppmuntrade sina närmaste med de optimistiska orden att han nog skall stå på Svenska Teaterns scen ännu i höst.
Med Nisse Brandts bortgång drabbades Svenska Teatern och publiken av en oersättlig förlust.
Nils Brandt, f. 13.1.1932 i Borgå, var en stor och mångsidig skådespelare med brett mregister. Som människa var han "du med hela folket" inte bara för att han i tiden blev så allmänt känd som den populära TV-pappan Bergström - utan också i den meningen att alla som kom i kontakt med honom kapitulerade för hans charm, mänskliga värme och finurliga humor.
Nisse Brandt tyckte om människorna och människorna tyckte om honom.
Nils Brandts skapande intelligens och konstnärliga känslighet, hans imponerande mångsidighet gjorde att han fick åta sig roller utmed hela skalan. Han var en av - en av få - men behärskade lika väl stora karaktärsroller, som han trängde in i med allvar och intensitet.
Nils Brandt hörde till dem som gick in för att aldrig fuska bort en roll, han förberedde sig grundligt genom att också läsa om och kring rollen, så hade han också tillsammans med skådespelarhustrun Susanna Ringbom hunnit · samla tusentals band litteratur.
Han gjorde en förnämlig insats på flera svenska teatrar. Han var med om att starta skolteatern, var dess chef i början av 60-talet. Han var anställd vid Åbo Svenska Teater, och vid Lilla Teatern i sammanlagt c. tio år och var där bitr.chef åren 64-66. Från tiden på Lillan minns man bl.a. hans ypperligt absurda tolkning I "Biedermann och pyromanerna", som också gick som lyckad TV-film.
Sina flesta år ägnade Nils Brandt Svenska Teatern där han ända till slutet var en av de mest folkkära magneterna. Ett litetplock ur hans digra rollista visar att han med sin kapacitet omfattade alla dramatikens variationer. Just nu minns man kanske bäst hans sista stora karaktärsroll I "Sensommar" - där han levandegjorde ett öde som hade vissa drag gemensamma med hans eget. Dr Stockmann i lbsens "En folkfiende" och Holbergs "Jeppe på berget" hörde till hans största fullträffar, liksom Nat Miller i O'Neills "Sköna ungdomstid".
Han medverkade också med liv och lust i många revyer, t.ex. som Doolittle i My Fair Lady, och i SF-revyn nyligen, han var också barnens favorit, bl.a . som Nalle Puh och som Emils temperamentsfulla pappa. Han hade roller i flere filmer och Tvfilmer både här hemma och i Sverige, där han var nästan lika känd som här. Detta ledde också till att en av hans drömmar gick i uppfyllelse, han fick en roll i Ingmar Bergmans film Fanny och Alexander. Nils Brandt hann också med att vara fackligt verksam, i två olika repriser var han ordförande för Finlands svenska skådespelarförbund, han utnämndes också till hedersmedlem i detta och i finska Näyttelijäliitto.
"Nu skall här jobbas Nisse" var ett av Nils Brandts valspråk. Och mycket hann han få gjort som sent skall glömmas. Efter sin hjärtoperation sade han några ord som han trodde kunde bli till hjälp för andra , "det är med livsgnistan som med teatern, du får aldrig bli bitter" .
MARGITA ANDERGÅRD