Cleve, Anders

Författaren Anders Cleve avled den 26 mars 1985 i Helsingfors i en ålder av 47 år. Han var son till prosten Ola Cleve och hans maka Ruth, född Nyman.

Cleve blev student från Svenska normallyceum 1955, hum.kand. 1960 och fil.kand. 1974. Han var verksam som historielärare vid olika svenska läroverk i Helsingfors, senast lektor i historia vid Nya svenska samskolan och Lönnbeckska gymnasiet 1971-83.

Efter en tioårig tystnad återkom Anders Cleve till litteraturen 1981 med den märkliga men splittrade boken Locknät, där förra hälften är en sjukdomsberättelse med Carl, författarens alter ego, i centrum. På ett färgrikt och lyriskt lysande språk uttalade Cleve sin religiöst humanistiska protest mot den förödande teknokratiska civilisationen, hans budskap var också ett credo till människokärleken och till naturen som läkande, helande makt.

Anders Cleve debuterade som lyriker, med diktsamlingen Dagen 1955, som följdes av diktboken Det bara ansiktet 1956, där hans språk häftigt blommar upp. Han övergick sedan till prosa och fick sitt genombrott med novellsamlingen Gatstenar 1959. Novellernas bakgrund är Helsingfors. Med förståelse och medkänsla skriver Cleve om de ”små” människorna där: gårdskarlar, tidningsgummor, ett fattigt ungt par som väntar barn.

På 1960-talet utgav Anders Cleve romanerna Vit eld (1962) och Påskägget (1966). Den yttre miljön är också här Cleves hemstad Helsingfors. De två romanerna bildar jämte fortsättningen Labyrint (1981) en romantrilogi. En samvetsöm konstnär, sanningssökare och humanist, brottas med problem i en förvirrande tillvaro, en labyrint där det är svårt att hitta fram. I den tredje romanen irrar huvudpersonen Mikael – författarens alter ego – omkring i Europa innan han hittar hem igen till den nyländska skärgårdsnaturen där han finner ro för att kunna arbeta.

Redan 1959 sade Anders Cleve i en intervju: ”Mitt formideal är ungefär det här: Ordet skall vibrera, gnistra och lukta samtidigt. -Jag lever, alltså skriver jag. Att skriva är min form av kärlek”.

Anders Cleve är i sina romaner en känslofull och ivrig, brett episk och human berättare. Kritiken har beundrat hans intensitet men också efterlyst större koncentration och verbal ekonomi. Jag recenserade Påskägget i Hbl i november 1966 och skrev: ”Påskägget är en gripande, stark och rik livsskildring, ett romanmassiv, som förenar rått naturalistiskt liv med djup förandligad kultur. – Naturalismen kombineras med en idealism, som besjälar människan som kulturskapande kryp. Boken övertygar oss om Anders Cleves ovanliga, jag ville säga ryskt frodiga fantasibegåvning - en författare utan motsvarighet i nutidens svenska litteratur, låt vara att det finns beröringspunkter mellan honom och t.ex. Diktonius. Colliander och Lars Ahlin”

J. O. Tallqvist