Donner, Kai Otto

F. 19.8.1922

D. 13.3.1995

 

När professor Kai Otto Donner efter en kort sjukdom avled den 13 mars 1995 förlorade Finlands vetenskapssamfund och den zoologiska forskningen i Helsingfors och Tvärminne ett lysande intellekt och en trygg symbol för humanism och vetenskaplig integritet. 

Kai Otto Donner föddes 19.8.1922 I Helsingfors. Efter studentexamen år 1939 hann han knappt inleda sina zoologistudier innan han blev inkallad. Donner brukade inte tala om åren vid fronten, men det var uppenbart att de I mycket påverkat hans livssyn. Någon gång nämnde han hur märkligt det kändes att efter fem år återvända till ett oförändrat Zoologen och professor Alexander Luthers jämförande anatomi. I Luthers svarta vaxdukshäfte omfattande åren 1913-46 kan man också under vårterminen 1945 läsa: Donner, Kai Otto, Prima; och man fäster sig vid att Kai Otto Donners första hustru Ulla Eklund (d. 1983) hörde till hans kurskamrater. 

Kai Otto Donner förunnades inte en trygg ungdom: han var 12 när hans far Kaj dog och 17 när armetiden inleddes. Men Kai Otto Donners egen tidiga utsatthet kontrasterar mot den unika trygghet och redlighet för vilken han var och är så högt älskad inom vetenskapssamfunden hemma och utomlands. Hanvar en högt uppskattad ordförande för Societas pro Fauna et Flora Fennica 1957-75 och ständig sekreterare för mFinska Vetenskaps-Societeten 1975-79. I vardera rollen fick han varje ny medlem och ledamot att känna sig både sedd och välkommen.

Åren 1973-85 innehade Kai Otto Donner den msvenskspråkiga professuren i zoologi vid Helsingfors universitet, en tjänsteperiod som dock naggades i kanterna av det faktum, att han var forskarprofessor vid Finlands Akademi 1972-75 och verkade som ordförande för Vetenskapliga centralkommissionen nför Finlands Akademi 1980--85. Genom en stillsam diplomati kombinerad med omutlig fokusering på högklassig forskning kom han att på ett avgörande sätt bidra till en process där Finlands Akademi, nefter 70-talets stormar, återvann forskarsamfundets och den stora allmänhetens förtroende. 

Efter krigen hörde Kai Otto Donnertill de många unga forskare som inspirerades nav professor Pontus Palmgrens intellektuella trollspö. Hans pro graduavhandling behandlade ett antal tättingars (småfåglars) synskärpa. Det var ett helt lysande arbete som publicerades år 1951 och fortfarande ofta citeras. Kai Otto Donner disputerade för doktorsgrad år 1950 på ett synfysiologiskt arbete msom han gjorde vid Nobelinstitutets avdelning för neurofysiologi i Stockholm. Detta arbete inspirerades och leddes av finländaren Ragnar Granit. I början av SO-talet arbetade Kai Otto Donner i Helsingfors med duvors färgseende och med besläktade näthinneproblem i Cambridge, England, 1955-56. Han har också bidragit till klarläggandet av de molekylära mekanismerna för näthinnans anpassning till olika ljusnivåer. Under senare år har han studerat ljuskänslighet och migration hos vitmärlor I djupen utanför Tvärminne. 

Kai Otto Donner hade en komplex personlighet som bl.a. rymde många drag som minner oss om en svunnen högborgerlig tjänstemannakultur. Han var oväldig och anspråkslös och bar på en djup och stillsam pliktkänsla. 

Kai Otto Donner sörjes närmast av sin hustru Marjatta samt av fem barn med familjer.

 

TOM REUTER