F. 20.2.1921
D. 5.4.1999
Journalisten och litteraturkritikern Ebba Elfving av led den 5.4.1999 efter en tids sjukdom. Hon var född den 20.2.1921 och hade således nyligen fyllt 78 år.
När Ebba Elfving 1970 fick fast anställning på Hufvudstadsbladets kulturavdelning, hade hon bakom sig en lång journalistgärning på ett flertal publikationer.
Redan under sina år som vikarie på Helsingfors stadsbibliotek redigerade hon på sin fritid 1942-44 tidskriften Lotta Svärd. Som sekreterare vid Sparbanksförbundet i Finland 1945-46 ansvarade hon för tidskrifterna Spararen och Sparbanken. Efter hennes giftermål med med.lie. Gustaf Elfving blev det en decennielång paus i de fasta engagemangen, men vid sidan av skötseln av tre barn började hon allt flitigare skriva litteraturkritik, först i Nya Pressen och från 1960-talet också I Hufvudstadsbladet. År 1958 blev hon chefredaktör för tidskriften Astra, vars utgivning hon ledde ända till 1970. Samma år anställdes hon som redigerare och litteraturanmälare vid Hufvudstadsbladets kulturredaktion, där hon verkade ända till sin pensionering 1986.
På sin post på kulturredaktionen hade Ebba Elfving framför allt ansvar för nyhetsbevakningen. Efter J.O. Tallqvists pensionering övertog hon också fördelningen av kritikuppgifterna, ett värv som hon skötte med smidig vidsyn och god personpsykologi. Själv skrev hon främst om finlandssvensk och rikssvensk, i någon mån också anglosaxisk litteratur.
Som kritiker var Ebba Elfving alltid balanserad och välformulerad. Även om hon nog kunde fräsa till, framför allt inför pretentiös självhävdelse dold bakom dunkla fraser, undvek hon att uttrycka sig sårande samtidigt som hon försvarade kritikerns rätt att vid behov säga ifrån. I ett inlägg I en av de regelbundet återkommande debatterna om kritiken deklarerade hon att litteraturkritikerna "först och främst är läsare, som lidelsefullt älskar litteratur". En sådan kritiker var hon i varje fall själv.
Till Ebba Elfvings särintressen hörde resor, kanske helst till mera exotiska trakter,som hon rapporterade om i medryckande resebrev. Också teatern låg henne varmt om hjärtat, och 1967-73 var hon medlem av Svenska teaterns styrelse.
Efter sin pensionering fortsatte hon att skriva, ända till senaste höst, både om litteratur men också om konst, i form av informativa rapporter från konstauktionerna. Hon var också en aktiv friluftsmänniska och som person utåtriktad och nyfiken på världen i allmänhet. Hennes kollegerpå kulturredaktionen minns henne som den kunniga skribenten som förstod att lätta upp plikttroget vardagsslit med en positiv utstrålning, då och då kryddad med ett smittande skratt.
ERIK KRUSKOPF