Enckell, Rabbe

f. 3.3.1903
d. 16.6.1974

Rabbe Enckell avled den 16 juni 1974 i en ålder av sjuttioett år. Han betraktades som den av de diktare som var med om att skapa den finlandssvenska modernismen, det betydelsefullaste bidrag som Finland givit svensk litteratur efter Runeberg. 

Från en exakt, samtidigt kylig och innerlig naturiakttagelse går Enckell som lyriker vidare mot ett allt öppnare perspektiv och en djupnande insikt i det mänskliga. Här är inte platsen att granska hans litterära gärning, det må blott konstateras att Rabbe Enckell hör till vårt århundrades stora diktargestalter i svensk litteratur. Han var också en inträngande kritiker, och ägde en ovanlig förmåga att teoretiskt motivera arten av sitt eget skapande. 

För Rabbe Enckell var äkthetskravet ett absolut villkor för dikten · och konsten. Även inom måleriet var Rabbe Enckell en särpräglad och intressant konstskapare. Han var en stridbar debattör, som verksamt röjde rum för den modernistiska poesin, men som också försvarade positionerna, när nya riktningar inom litteraturen trängde framåt. På senare år drog han sig dock alltmera ur den offentliga debatten, och han kände sig trots högproduktivitet måhända rätt isolerad i Diktarhemmet i Borgå, där han bodde från 1960 till 1972. Han intresserade sig för författarnas fackliga verksamhet och var medlem i författareföreningens styrelse mellan 1950 och 1965. 

Rabbe Enckell beskylldes ibland för att vara svårtillgänglig i sin diktning. Det är kanske så med det mycket exakta. Men hans diktarstämma är dock fylld av en ömhet och kärlek inför människor och liv som ingenting kan hindra att nå fram. 

Till slut en dikt ur hans sista samling, Flyende spegel:

Långsamt flyter dagen isär som ett moln
och natten träder i stället

Det är som en skugga på ögonhinnan
men allting är .kvar på sin grund och vacklar inte

Det är tecknet för den som vakar

Lars Hulden