Fager, Osvald

f. 5.8.1900

d. 2.10.1963

Den 2 oktober 1963 avled i Helsingfors chefredaktören Osvald Fager. Osvald Fager föddes den 5 augusti 1900 i Helsingfors. Fadern var arbetare vid Tölö sockerbruk. Osvald var den förstfödde i en stor syskonskara, och då han visade gott »läshuvud» lyckades föräldrarna få honom intagen i Svenska Normallyceum där han gick ut mellanskolan.

Han kom tidigt i konfakt med arbetarrörelsen och under inbördeskriget anlitades han en tid för översättningsarbeten för det så kallade Notisbladet. Adertonåringen klarade efterräkningarna med en villkorlig dom, men fadern fick böta hårdare för dessa sonens synder; han avskedades från sin arbetsplats. Familjen flyttade då till södra Esbo, där både fadern och Osvald fick arbete. När arbetarrörelsens återuppbyggande vidtog - innefattande också skapandet av Arbetarnas idrottsförbund - var Osvald Fager med liv och själ med i alltsammans och särskilt det sistnämnda. Genom många resor för AIF:s räkning lärde han redan då känna alla våra svenskbygder. När Arbetarbladet 1920 började utkomma regelbundet, återfanns han bland dess första medarbetare, och 1922 blev han tidningens idrottsredaktör. Han var själv aktiv idrottsman på den tiden.

Men han hade mångsidiga intressen och hans uppgifter kom efterhand att spänna över vida fält. Efter Axel Åhlströms bortgång 1934, då K.A. Fagerholm övertog chefredaktörsposten i Arbetarbladet, blev Fager andre redaktör. När Fagerholm lämnade tidningen 1937, blev Fager chefredaktör. Det var han till 1941, då han fick sig anförtrott värvet att i Sverige verka som ett slags pressattaché för den finländska socialdemokratin. När han efter krigsslutet återvände hem blev han chefredaktör för FFC:s svenska tidning Löntagaren, och när han sedermera på grund av fackföreningsrörelsens inre chismer frånträdde den posten övertog han chefredaktörsposten i Konsumtionsandelslagens centralförbunds svenska tidskrift Konsumenten. På den posten kvarstod han till sin död.

Men genom åren medarbetade han alltjämt då och då i sin gamla tidning Arbetarbladet - sedermera Svenska Demokraten - och han har skrivit i och redigerat många andra finlandssvenska arbetarpublikationer, såsom Vårhälsning, Arbetets jul och Folkkalendern samt verkat som korrespondent för skandinavisk arbetarpress.

Osvald Fagers egentliga yrke kom alltså att bli journalistens, men det var åtskilligt han uträttade vid sidan därav, inte minst på folkbildningens fält. Han var flitigt utnyttjad som talare och föreläsare, han satt med i styrelsen för Arbetarnas bildningsförbunds svenska sekretariat och under sin tid i FFC var han självskriven föreläsare och lärare vid dess tidtals månadslånga svenska sommarkurser, vilka alltid hade skandinaviskt inslag.

En märklig insats gjorde Osvald Fager som översättare och tolk. Han behärskade suveränt sitt eget modersmål och han behärskade också finskan så bra som någonsin någon finne. I danskan och norskan var han fullt hemmastadd. Den snabbhet och pricksäkerhet med vilken han bollade med dessa fyra språk på nordiska arbetarträffar var alldeles fenomenal. Om det så gällde kongresser, fester, kurser eller studieresor - några språksvårigheter märktes aldrig, då Osvald Fager var med. Hans språkförråd omfattade också genuina dialekter, och det har nog aldrig berättats någon god historia i Norden, som inte han kunde plocka fram ur sin outtömliga fatabur och servera på just dess rätta idiom. Så blev han, vare sig det gällde allvar eller skämt, en allestädes känd och uppskattad broder i de nordiska arbetarrörelsernas brödraskap och var lika hemmastadd som på sin mammas gata överallt i Nordens länder. Men sin rot hade han alltjämt kvar i det sydliga Esbo, som i unga år hade blivit hans hembygd. Och stugan på Sommaröarna med täppan, båtarna och fiskebragderna förblev livet ut hans käraste, egnaste tillflykt.

Gudrun Mörne