Forslin, Alfhild

f. 9.5.1904
d. 4.11.1991

Visforskaren Alfhild Forslin, född Adolfsson 9.5.1904, avled i Åbo den 4 november 1991 i en ålder av 87 år.

Hon var dotter till lotsåldermannen på Lohms lotsstation, Titus Gottfrid Adolfsson (1862-1926) och hans hustru Julia Vilhelmina (f. Lindholm 1872). Alfhild Adolfsson gick i skola i Åbo och dimitterades våren 1923 som student från Heurlinska skolan.

Hennes intresse för folklig vissång väcktes sommaren 1924 då hon blev engagerad som skrivhjälp åt Greta Stenbäck (Dahlström), som för Svenska litteratursällskapets räkning tecknade upp visor i Åbolands skärgård. Vid det laget var Alfhild Adolfsson elev vid lärarinneseminariet i Ekenäs. Som färdig lärarinna hade hon tjänst ett år på Högsåra i Hitis och inledde därefter studier i svenska vid Åbo Akademi. Hösten 1927 knöts hon till Institutet för nordisk etnologi.

Sommaren 1928 var hon mogen för egna uppteckningsfärder. Fram till 1935 genomströvade hon flitigt utskärsbyar i den åboländska och åländska skärgården samt delar av södra Österbotten och Nyland. Tillsammans med Greta Dahlström står hon för de största vissamlingarna i Folkkultursarkivet. Drygt 2500 visor och melodier har hon tecknat upp. Alfhild Forslin var Otto Anderssons medarbetare vid utgivningen av visvolymerna i Finlands svenska folkdiktning. Hon svarade bl.a. för utarbetandet av de krävande och arbetsdryga variantapparaterna i Den äldre folkvisan, 1934, och för redigeringen av texterna och utarbetandet av lekbeskrivningarna i Sånglekar, 1967.

Samma år som balladvolymen utkom blev hon fil.kand. Hon fanns alltid till hands som Otto Anderssons viskunniga medhjälpare, men först 1961 fick hon fast anställning som amanuens vid Sibeliusmuseum. Fil.lic. blev hon 1962 på en avhandling "Balladen om Riddar Olof och älvorna".

Alfhild Forslin höll nära kontakt till forskarkolleger i Norden och särskilt kontakterna till Svenskt Visarkiv i Stockholm var täta. Åren 1959-1968 var hon medlem av styrelsen för Nordiska institutet för folkdiktning, som då hade sitt säte i Köpenhamn. När Sveriges Radio år 1957 gjorde en inspelningsresa i Finlands svenskbygder i avsikt att tillvara medeltida balladtradition följde Alfhild Forslin med som ciceron och kunde med sin kännedom om traditionsbärarna leda expeditionen fram till framstående vissångare och spelmän. Resultatet från denna inspelningsresa blev synnerligen rikt och en del av materialet har av Sveriges Radio utgivits på grammofonskivor.

Sommaren 1968 hade jag förmånen att som stipendiat för nordiska kulturfonden följa med Alfhild Forslin på en inspelningsresa i Österbotten, varvid jag hade möjlighet att ta del av hennes stora kunskaper om vår vis- och spelmanstradition. Alfhild Forslin har i flera mindre artiklar presenterat material från sina insamlingsresor och skrivit talrika uppsatser i musikhistoria och folkdiktsforskning.

Hennes största verk "Runeberg och musiken" utkom år 1958. På 1970-talet hedrades hon med ett pris från Svenska kulturfonden och år 1979 prisbelönades hon av Kungliga Gustav Adolfs Akademi. År 1983 kallades hon till hedersledamot av Samfundet för visforskning i Stockholm och 1985 blev hon hedersmedlem av Svenska litteratursällskapet i Finland.

Ann-Mari Häggman