F. 27.11.1905
D. 2.5.1995
När vi på domkapitlet i Borgå samlades till session på onsdagsmorgonen (3.5. 1995) började vårt kollegium som vanligt med en andaktsstund. Denna gång blev den annorlunda. Vi hade kallat in hela personalen samt också några präster som den dagen skulle ta emot sina intyg över avlagd pastoralexamen.
Vid biskop Karl-Erik Forssells porträtt hade vi tänt ett ljus som sedan brann hela dagen. Dagen innan hade han i Åbo stilla somnat in i närvaro av sina närmaste. I mitt minnestal dröjde jag kort inför minnet av vår älskade biskop Karl-Erik som hade prästvigt de flesta av oss som nu stod kring domkapitlets avlånga bord. Han skulle ha fyllt 90 i höst. Trofasthet utmärkte hans prästgärning alltifrån prästvigningen 1927: först åtta år i Pernå och sedan 26 år i Åbo. Till domkapitlet och stiftsledningen var han knuten i 14 år,först som assessor och sedan som Borgå stifts biskop åren 1961-70. Det var speciellt de åren och ända sedan dess han på ett särskilt sätt blev hela Svenskfinlands egendom, känd och uppskattad som andlig ledare, bönemänniska, diktare, inspirator. Hans inflytande sträckte sig vida över stiftets, kyrkans och landets gränser.
Vi höll en tyst minut och lyssnade sedan till herdepsalmen från Psaltaren 23: "Herren är min herde, mig skall intet fattas ... "
"Du bereder för mig ett bord i mina ovänners åsyn ... " Orden var nästan för tunga att uttala i den stunden. Var och en som fått sitta vid ett domkapitelsbord med ordförandeklubban i hand vet nämligenhur svårt det kan vara ibland. Det finns vänner överallt. Men det finns också mycket av ovänskap, oförståelse och ovilja att lyssna. Biskop Forssell, med sin rika empati, upplevde denna sida av herdekallet mycket tungt ibland. Men när vi läser vad han tänkt och bett och diktat, så förstår vi var han fann sin inre balans och glädje: "Du ... " Detta var kännetecknande för biskop Forssell som teolog, författare och andlig ledare - denna våldsamt starka koncentration på "du", "nu" och "här". Han var en biskop som var nära. I denna närhet var han känslig, till och med sårbar, men också en som kunde skapa gemenskap och få oss andra att se himmelrikets guldkant i allt.
Vi avslutade vår morgonsamling med att sjunga en av Karl-Erik Forssells psalmer. Vi sjöng den psalm som klarare än kanske någon annan psalm i vår psalmbok lyckas förmedla detta med närhet och närvaro i nuet: "Inför ditt ansikte, käre Gud Fader, här är jag hemma, som ordet mig lär ... "
På Åke Hellmans porträtt av biskop Karl-Erik Forssell där i domkapitelssalen är han avbildad med en psalmbok i handen. Han skådar långt. Han är intensivt nära och ändå i kontakt med något som verkar vara bortom det vi andra ser. Så mindes vi honom när vi sjöng vår morgonsång. Och så får vi alla minnas honom i vårt hemland och i Norden:
"Här är jag hemma, ett barn hos sin fader,/ lycklig och trygg i ditt ansiktes ljus./ Tack för din kärlek och tack för din närhet,/ för glädjen du skänker mig här i ditt hus."
Vi uttalar frid över biskop Karl-Erik Forssells minne. Karl-Erik Forssell var född 27.11.1905 och dog 2.5.1995.
ERIK VIKSTRÖM