Gardberg, Bertel

f. 24.8.1916

d. 23.3.2007

Konstnären, akademikern Bertel Gardberg avled den 23 mars 2007 i en ålder av 90 år.

För dagens designgeneration kan det vara svårt att föreställa sig vilken enorm betydelse triennalerna i Milano på 1950-talet hade för efterkrigstidens Finland. Våra formgivare hade sagolika framgångar och kom hem i triumf. En av dem som bidrog till konstindustrins internationella genombrott var Bertel Gardberg, silversmed, hantverkare och konstnär.

Bertel Gardberg följde genom hela sin bana en konsekvent linje och blev det moderna silversmidets föregångare och förebild. Inom sitt område var han den främsta utan att någonsin framhäva sig själv. Så valde han t.ex. att 1990 hålla sin stora retrospektiva utställning på Fästningsmuseet i Hangö, en lagom stor, vacker gammal byggnad. Ett estetiskt val, Helsingfors hade gett större publik.

Själva hantverket var det viktiga för Gardberg. Han gjorde allt själv. Prototyper för industriell tillverkning gjorde han i sin verkstad och påpekade att konstruktiva lösningar kan växa fram under arbetets gång. Det är endast i handen man kan känna den hamrade metallens fjädring, det solida materialets tyngd, den rätta balansen. I jämförelse med verkstaden står sig datorn slätt.

Bertel Gardberg föddes den 24 augusti 1916 i Ekenäs och växte upp i Villa Ormnäs, en miljö som lade grunden till hans naturintresse. Han avbröt sin skolgång och gick till sjöss tills han 1938 började på guldsmedsskolans första årskurs. Efter fronttjänst under kriget sökte han sig gesällpraktik i Köpenhamn. Återkomsten till Finland 1949 innebar att börja från noll. Materialbristen tacklade han till en början med att arbeta i mässing, järn, läder, ek, teak och palisander. Småningom blev tillgången på silver rikligare och föremål och smycken i silver började ta form. Från början utmärktes hans arbeten av enkla ändamålsenliga former med enstaka finslipade detaljer. Produktionen utökades snart med formgivaruppdrag för industrin och kyrkan. Det byggdes mycket kyrkor på 1950–60-talen och det gav rikligt med arbetstillfällen där varje uppdrag fick sin individuella lösning. Av hans bestick må nämnas Carelia som varit i produktion sedan 1963. Ett konkret bevis på hur tiden är omutlig, dagsländor dör.

År 1960 tilldelades Bertel Gardberg Der Goldene Ehrenring, den högsta utmärkelse en silversmed kan få och som utdelas då det finns anledning att göra det. Pristagaren får en ring gjord av föregående pristagare och denna skall nu återbördas till smyckemuseet i Pforzheim. En annan följd av den internationella uppmärksamheten var att han 1965 inbjöds att bli konstnärlig ledare vid designinstitutet Kilkenny på Irland. Det blev fem givande år med ny kultur och nya material. Femhundra kilo atlantslipade stenar fanns med i flyttlasset hem. Enligt Gardberg var vackra stenar vackra, oberoende av om de var värdefulla. Huset i Pojo blev den fasta punkten vid hemkomsten. Havet ersattes av skogens närhet med alla årstider inpå knutarna. Allehanda småkryp, skalbaggar, sländor och fjärilar tog form, stiliserade konturer som fick allt mer skulpturala former. Verkstaden blev ett levande centrum för elever, seminarier och otaliga var de privata beställare som fann vägen dit. Det är inte många år sedan sista arbetet kom till, en dopskål för ett barnbarn. En förkämpe för hantverket har lämnat ett arv av bestående värde.

CARLA ENBOM