F. 26.2.1916
D. 23.6.1999
Grels Teir, den färgstarke österbottningen med ankarfästet stadigt i Gamlakarlebynejden, avslutade den 23 juni 1999 vid 83 års ålder sin innehållsrika jordevandring. Han kunde blicka tillbaka på ett imponerande mångförgrenat livsverk, som spände över en vid sektor av samhällslivet, med tyngdpunkten på politiken.
Återkommen till hemtrakterna efter avlagd juridisk examen betroddes han tack vare visad energi, iögonfallande arbetsförmåga och ett glatt vinnande väsen snabbt med mångahanda lokala förtroendeuppdrag. Så byggdes en stadig plattform upp för steget ut i rikspolitiken, vilket skedde 1951 genom invalet i riksdagen från Vasa läns norra valkrets. Detta uppdrag var länge också fysiskt påkostande då Helsingfors kommunikationsmässigt uppfattades ligga väl "avsides" och förutsatte tågresande två nätter i veckan.Grels Teir grep sig an arbetsuppgifterna med målmedveten iver och beklädde I upprepade repriser under kvartsseklet I granitborgen den långt ifrån lätthanterliga posten som svenska riksdagsgruppens ordförande med dess starkt individuella personligheter. Redankampen för att i val behålla riksdagsmandatet var krävande, inte minst sedan de två österbottniska valkretsarna slagits samman och bevakningen omspände ett flera hundra kilometer långt område. Nog kunde nervkittlande situationer uppstå - såsom då Teir med en röstskörd nära 6000 slog sin svåraste konkurrent med futtiga två röster.
En duktig gruppordförande brukar, när konstellationerna det tillåter, engageras att sköta ministeruppdrag. För Teir öppnades statsrådets dörrar flera gånger – sålunda var han kommunikations-, handels och industriminister (två gånger) samt socialminister. Särskilt påkostande var detta jobb i periodens början - ingen medhjälpare bestods att hålla reda i myllret av frågor, som måste bevakas. Problemet accentuerades särskilt när sfp fick en enda minister att hävda svenskaangelägenheter. En ministertitel 1983 krönte karriären. Insatserna i riksdagen upphörde 1975 när Teir utnämndes till generaldirektör I Statskontoret, vilket samtidigt innebar en överflyttning till huvudstaden. Men snabbt öppnades ett nytt politiskt forum - han invaldes 1976, och satt tre perioder, I stadens fullmäktige: österbottningen, som aldrig glömde sina rötter, avancerade t.o.m. till stadsfullmäktiges andre vice ordförande på denna "avsides" ort.
Här skall inte förbigås Teirs aktiva engageslit - mindre gloriöst men nog så centralt. Via ordförandeskapet i Svensk Ungdom blev han en långvarig vice ordförande I centralstyrelsen där han bl.a. fullföljde en omorganisering i slagkraftig riktning. Ja, I ett interregnum var han t.o.m. tf. Partisekreterare och ville som stram chef tubba föga entusiastiska anställda att sparsamtvälja nattåg norrut framför flyg.
Ett uppskattat riksdagsmannavärv skapar snabbt en "kändis", vilken åter attraherar mångahanda kringaktiviteter med någon anknytning till politiken; detta gällde också Teir. Läs i de biografiska verken om hela långa raden olikartade uppdrag - här bara några axplock: bankfullmäktig, elektor i tre presidentval,styrelsemedlem i Svenska Österbottens landskapsförbund, ordförande i Finlands brandvärnsförbund - inte att glömma direktörsposten i HAB i Gamlakarleby.En god och pålitlig vän, fylld av livslust och kämpaglöd - ända in på slutrakan.
PATRIK LILIUS