Gustafsson, Klas

F. 10.9.1906

D. 1.5.1995

 

Den 1 maj 1995 avled Klas Gustafsson I sitt hem i Haiko. Han föddes den 10 september 1906 i Hammars. Sin livsgärning utförde han huvudsakligen i Aug. Eklöfstjänst som kontorist på Borgå Ångsåg och senare på huvudkontoret vid Ågatan I Borgå som skeppningschef.

Klas var känd som en outtröttlig person med många strängar på sin lyra, och att beskriva hela det spektrum hans intresse och verksamhet täckte, låter sig knappast göras. Han har någon gång kallats kulturentusiast, vilket väl betecknar hans väsen. Till hans största intressen hörde bland annat naturen, hembygdskunskap, musik samt föreningsaktivitet i olika kulturella sammanhang. 

Främst var det kanske sjöfarten och skeppsbyggeriet i Hammars som fascinerade honom, och han sammanställde bl.a. en omfattande serie om Borgåfartygens öden i firmatidningen AEB. Han var en av eldsjälarna bakom Hammars ungdomsförenings mångsidiga verksamhet på 1920- och 1930-talet. 

Efter kriget hann Klas med förutom egnahemsbygge att bl.a. starta en stråkorkester inom ungdomsföreningen. Han var med om att grunda Borgå Orkesterförening och var dess ordförande i många år, vilket också var fallet beträffande Finlands Svenska Spelmansförbund. 

Han var ständigt verksam och flitens låga brann ofta vid skrivmaskinen. Det synliga bestod kanske främst i föreningspublikationerav olika slag, och han åstadkom bl.a. en diger historik över Hammars Ungdomsförenings fyrtio första år. 

Klas var en föregångare i mycket av det han höll på med. Sålunda övergick han till waerlandismen i ett skede då knappt någon hade hört talas om varken vegetarisk kost eller motion och anammade en egen livsfilosofi som han förblev trogen. 

Nordamerikas indianer utgjorde ett av hans stora intressen. Detta resulterade i att han i mitten av 1950-talet under tre månaders tid fick bekanta sig med dem som ASLA-stipendiat. Som gåva fick han en fullständig hövdingsskrud, iklädd den fäste han också vid speciella tillfällen uppmärksamhet vid indianernas sak. 

Han var den som gjorde saker och ting på sitt eget vis. Stundom kunde han i sin omgivning upplevas som väl intensiv, men han framhävde aldrig sig själv. Han var en i grunden positiv person, som drevs av ett mångskiftande, allt uppslukande intresse för människonaturens förädling. 

Ungdomar av många åldersklasser har Klas att tacka för de insikter de fått i vad ett sunt liv, musik eller andra kulturellaaktiviteter kan ge. Många var också de som i honom hade en talesman under den tid koncernerna ännu stod för en del av de i dag samhällsupprätthållna funktionerna. Dagens ortsbor kan glädjas över Telegrafbergets naturskyddsområde. 

Klas blev aldrig för gammal för att göra de saker han ansåg att borde göras. Hans verksamhet ebbade ut med krafterna och sanden i hans timglas. Med honom har en personlighet gått ur tiden. 

 

MATTI KRONVALL