Hagbom, Hanna

f. 1874

d. 1953

Den 2 mars 1953 avled i Helsingfors folkskollärarinnan Hanna Hagbom 79 år gammal. Hon var en god representant för den första generationen lärarinnor, vilka helt besjälades av folkbildningsiden. Under hela sitt långa liv var hon helhjärtat med i alla kulturella och sociala strävanden på de orter, där hon hade sin verksamhet.

Hanna Hagbom var det första spädbarn, som upptogs vid barnkrubban vid Ekenäs seminarium, där de blivande lärarinnorna skulle övas att vårda och uppfostra barn. Föreståndarinnan Evelina af Enehielm fäste sig vid den begåvade flickan och upptog henne i sitt hem och gav henne utbildning. I detta kul- tiverade hem och i direktor F. W. Sundwalls hem mottog hon de impulser, som utgjorde grundvalen i hennes liv: fosterländskt patos och hängiven svenskhet.

Som ung lärarinna kom hon år 1895 först till Esbo skär- gårds, folkskola och bildade där en av de första körerna i vårt land. År 1901 blev hon lärarinna i Ostersundom och under de 26 år hon hade sin verksamhet där, blev hon ett med bygden. Skolan där hon arbetade med sin goda vän Anna Schulman blev centrum i bygdens liv. Där lärde hon ungdomar både spela och sjunga, där hölls sykvällar en gång i veckan och där samlades man till högstämda fosterländska fester och till glada samkväm. Sina sångkörer förde hon till sångfester Finland runt, en upplevelse för bygdens folk den tiden. Men bakom allt detta låg mycket arbete och mycken hängivelse. Enligt hennes egna anteckningar har hon deltagit i 18 sångfester.

Allt som rörde sig i tiden intresserade Hanna Hagbom. Svenska folkpartiet, Svenska odlingens vänner i Helsinge och Svenska folkskolans vänner anlitade henne som ombud. I Svenska kvinnoförbundet var hon styrelsemedlem och i Mellersta Nylands lärarkrets var hon ordförande under 25 års tid. Det var många hårda duster hon fick utkämpa under den tid, då folkskolan genomfördes i vårt land och lärarinnans sociala ställning var obetydlig.

Det var hårt för henne att vid 50-års åldern märka, att hörseln allt mera avtog och att hon slutligen blev alldeles döv. Men hon lät ej slå sig ner av det. Hon fick lov att lämna sitt skolarbete och bygden. Men i Helsingfors kom hon nu aktivt med i lotta- och marthaarbetet och blev en av de verksammaste i Brunakärr sommarkoloniförening. Och med åren blev hon allt mera anlitad som föredragshållare i våra svenskbygder. Hon kunde välja sådana frågor, som intresserade allmänheten, och hon hade en underbar förmåga att få åhörarna med.

Sången och musiken var dock det väsentliga i Hanna Hagboms liv. Hon komponerade många sånger. De andra har fallit i glömska, men hennes melodi till Mörnes »Båklandets vackra Maja» skall länge ännu sjungas i hela Norden.

E.N.