Heikel, Ivar August

f. 16.1.1861
d. 8.10.1952

Med professor Ivar August Heikel, som den 8 oktober 1952 avled i den höga åldern av 92 år, gick bort en man som lämnat efter sig djupa spår i vårt lands kulturella liv. Såsom lärare och rektor vid Helsingfors universitet och som medborgare intog han en framskjuten plats i vårt samhälle. Hans ord, talade eller skrivna, nådde vida kretsar och han förde obrottsligt kulturens och humanitetens, rättens och sanningens talan, evad det skedde i universitetets konsistorium, i prästeståndet vid de sista ståndslantdagarna, vid kyrkomöten eller i tidningspressen. Med den mångsidiga lärdomen, tankeskärpan och ett varmhjärtat, rörligt temperament förenade han i allt sitt uppträdande en mycket framträdande anspråkslöshet och hovsamhet. En sådan förening av egenskaper förfelar icke att göra intryck på andra.

Ivar Heikel blev professor i grekiska redan vid 27 års ålder. Hans studenter minns honom såsom läraren med de vida vyerna, med sinne för det väsentliga och med den alltid välvilliga inställningen till eleverna. Det pedagogiska intresset framträdde starkt hos honom. Det kom till synes även i hans ungdomsgärning såsom modersmålslärare vid vårt lands första samskola, Brobergska samskolan i Helsingfors, och i hans ålderdomssysselsättning såsom latinlärare vid Åggelby samskola, liksom i hans många pedagogiska uppsatser och läroböcker i olika språkliga ämnen. Om hans önskan att sprida kunskaper vittnar de många översättningar från antik litteratur, som han ännu under sin sena ålderdom utgav. Med detta pedagogiska intresse sammanhängde hans betydande inlägg i Finlands lärdomshistoria genom arbetena om filologins studium vid Åbo gamla akademi och om Helsingfors universitets historia. I detta sammanhang bör även nämnas den synnerligen lärorika Runebergsbiografin av år 1926, märklig icke minst genom att den är den enda som är skriven av en Runebergs kollega såsom klassisk filolog.

Inom det fria bildningsarbetet har Ivar Heikel tagit verksam del genom tal, föredrag och folkskrifter i kulturella, ofta aktuella ämnen. Han ägde i sällsynt grad förmågan att tala och skriva enkelt och klart. Märkliga prov härpå finnes i hans bok »En samling tal och uppsatser», utgiven 1917, samt i många av Svenska folkskolans vänners kalendrar och småskrifter. Han var nära vän till dr Petrus Nordmann och samarbetade med denne under trettio år såsom medlem i SFV:s styrelse, därav en lång följd av år såsom föreningens viceordförande. Han var ett starkt stöd bl.a. för de av Nordmann anordnade akademiska feriekurserna för folkskollärare, men undandrog sig inte heller uppdrag sådana som att vara ordförande i Mataskär folkskola i Esbo skärgård, i närheten av hans sommarbostad. Heikels alltid vakna sociala intresse framträdde tidigt i en på sin tid uppseendeväckande broschyr av år 1898 »Språkpartierna och arbetarefrågan» och i en på en gång förståelsefull och kritisk bok 1907 »Socialismen, hvad den är, hvad den vill och hvad den icke förmår».

Född den 16 januari 1861 i Nykarleby landsförsamling, son till vicepastorn August Heikel och Aurora Emilia von Knorring, bevarade Ivar August Heikel under hela sitt liv starka intryck av sin österbottniska hembygd liksom av sin skoltid i Vasa. Härom har han skrivit känsligt och vackert i den första delen av sina levnadsminnen. Men det är mest genom andras meddelanden man fått veta om hans ledande ställning i den kamratkrets, som bröt med den finsksinnade anda, som under 1870-talet vunnit insteg inom Vasa svenska lyceum. Om de österbottniska hemmen tänkte han högt. I ett tal, som han höll i en brydsam tid, år 1901 såsom inspektor för Österbottniska avdelningen, då ännu odelad, sade han: »De österbottniska hemmen! Om jag ej mycket misstager mig, äga de stora förutsättningar att hålla ut. Österbottningen är visst praktiskt anlagd, men det finns ej något folkelement i vårt land, som har mera ideella intressen. Poetiskt drömmande är folket icke, men självständighetskänslan är skarpt utpräglad. Frågan om vad som är rätt och orätt kan sätta sinnena i brand. Man är konservativ, men vinner en ny idé insteg, omskapar den folket. Religiösa rörelser gå luttrande fram. Nitälskan för upplysning, då den vaknat, är uthållig och eftertrycklig. Fosterlandskärleken har arbetat sig ända in i de små kojorna».

Mycket i dessa ord är ägnat att väl karakterisera Ivar August Heikel själv.

Einar Pontan