Hildebrand, Carl Magnus

f. 11.12.1869
d. 25.9.1936

Den 25 september avled efter någon tids sjuklighet läraren vid Vesterby folkskola i Pyttis Carl Magnus Hildebrand vid 66 års ålder.

En son av östra Nylands svenska bygd, föddes han den 11 december 1869 i Liljendal, och där vigdes han ock till den sista, långa vilan i sin hemnejds jord den 2 oktober under talrikt deltagande från den allmoges sida, bland vilken han utfört sig livsverk.
Enligt en av den avlidne uttalad önskan utförde hans egen kör vid den högtidliga akten med biträde av sångare från Östra Nylands sång- och musikförbund »Modersmålets sång». Och denna sång, vilken han så ofta som ledare för sin hembygds körer låtit tona ut över lyssnande skaror, kunde förvisso sättas som motto och ledstjärna för hans levnad, ty få ha väl på en utsatt och undanskymd post trognare och mer hängivet än han arbetat för vårt svenska modersmål.

Efter att år 1891 ha utdimitterats från Nykarleby seminarium verkade han till en början som vikarierande lärare vid olika svenska skolor, först vid Söderby folkskola i hemsocknen Liljendal, flyttade därifrån till Dalkarby skola i Jomala på Åland under vårterminen 1892 och tjänstgjorde därpå läsåret 1892- 93 i högre folkskolan vid Matildedals bruk i Bjärnå. Under åren 1893-96 vikarierade han vid olika folkskolor i landets huvudstad, men antogs sistnämnda år till lärare vid folkskolan i Vesterby i Pyttis, där han sålunda arbetat i över 40 års tid ända till sin död. Här på det svenska Nylands yttersta gränsmark i centrum av den stora Vesterbyslätten, å vars västra sida de svenska byarna Vesterby och Kvarnby ligga, medan det övervägande finska Pyttis tager vid på östra sidan med Broby by, verkade han i sin utpostställning med en hängivenhet och inlevelse, som i svenska kretsar förvärvade honom den skämtsamma men rätt betecknande benämningen »ostpricken».

Några år före hans ankomst till den nya hemorten hade några vakna ynglingar i Kvarnby bildat en ynglingaförening, som snart utvidgades till en ungdomsförening - en av de första i Finland. Under Hildebrands ivriga medverkan ombildades denna år 1897 till en sammanslutning »Arbetets vänner», vilken varit ett av hans skötebarn och utvecklat en mycket livlig verksamhet ända till dag, som i dag är. Under en följd av år hade föreningen sin mötesplats i Vesterby folkskolas lokal, där den samlades till sina sammankomster och övningar. Där hölls även under Hildebrands ledning talrika fester och kurser av olika slag, och när dagens arbete i folkskolan var avslutat, öppnade sig, här för läraren ett nytt verksamhetsfält med den mognare ungdomen. Lärarhemmet i Vesterby var dock icke blott en samlingsplats för ungdomen, utan det öppnade även gästfritt sina dörrar för alla de föredragare, kursledare och gäster, som infunno sig där.

Snart reste sig också nära invid folkskolehuset ungdomsföreningshemmet »Heimdala», där Arbetets vänner fick en egen rymligare samlingsplats. Det nya ungdomshemmet, vartill medlen hopbragts genom en mängd lotterier, fester och insamlingar, stod färdigt vid midsommartiden 1909. Här inrymdes bl.a. en svensk småskola, och Hildebrand och hans förening drömde t.o.m. djärva drömmar att i det nya huset kunna bereda rum för en svensk folkhögskola tätt invid språkgränsen.

Ett av Hildebrands förnämsta livsintressen, varmed han samlade bygdeungdomen omkring ideella och förädlande uppgifter, var sången och musiken, och för sångkulturens höjande och befästande i Pyttis har han utfört en oskattbar gärning. Generationer av ungdomar ha sjungit med i hans körer eller spelat i de stråkorkestrar han grundade, och de ha med framgång tagit del i talrika sångfester, ja sådana ha under Hildebrands egid två gånger hållits i Pyttis med sångkörer från östra Nyland, nämligen år 1921 på Mogenpört och 1928 å Heimdala i Vesterby. Den som varit i tillfälle att följa med utvecklingen på sångens område i Pyttis, har med glädje iakttagit de betydande framsteg i sångkultur, som gjorts därstädes. Det har varit ett nöje att höra, huru kraftigt och väl Hildebrands hurtiga kör sjungit ut sina glada och pigga nyländska folkvisor och andra sånger, och man har förvånat sig över den rika repertoaren. Man har bakom allt detta kunnat spåra ledarens oavbrutna och uppoffrande mödor, som aldrig tycktes trötta honom ens sedan han trätt över tröskeln till sitt sjunde årtionde. För sin hängivna verksamhet i föreningslivets och sångens tjänst har han hugnats med »Arbetets vänners» och Östra Nylands sång- och musikförbunds stora förtjänstmärken i guld.

Det tomrum, den bortgångne flärdfrie och anspråkslöse folkläraren lämnar efter sig, blir icke lätt att fylla. Han ägde det rätta greppet på en folklärares uppgift, ty sedan han i folkskolan inplantat jämte grundläggande kunskaper kärlek till modersmål, hembygd och fosterland, tog han med intresse och nitälskan hand om denna ungdoms vidare utveckling och förädling, sedan den lämnat skolan och nått en mognare ålder.

H.H.