Gadd, Sture

SFV-kalendern 2020

f. 4.8.1945

d. 30.1.2020

En humanist i ordets vackraste bemärkelse har avlidit. Hans sista år för­mörkades av sjukdom och han dog i sviterna av en lunginflammation.

Världsmedborgaren Sture bodde hela sitt liv i Helsingfors centrum, men hans blick nådde långt ut över Tölös och Röd­bergens horisont. Hemma på hans vägg hänger en världskarta där han nålat in alla länder han besökt – långt över 40. Som utrikesredaktör på HBL reste han mycket. Han har skakat hand med Saddam Hussein och varit bordskavaljer åt Vanessa Redgrave, och han har bland annat bekantat sig med ett flertal utvecklingssamarbetsprojekt i Afrika.

Sture var ingen dussinmänniska. Han älskade att provocera och kunde argumentera för sin sak. Han kunde vara bitsk och hade blick för sin mot­ståndares svaga punkter som han obönhörligt riktade in sig på. Men han högaktade sina motståndare, och lät inte olika åsikter förhindra en god vänskap. Redan i ungdomen gick han sin egen väg. När hans studiekamrater ockuperade Gamla studenthuset, gick han som styrelsemedlem i studentkåren på middag klädd i frack. Han var också chefredaktör för Studentbladet 1969–1970. Sture lät sig inte lockas med i tidens vänsterradikala ungdomsrörelse på 70-talet, men många av dess progressiva demokratiska värderingar omfattade han i hela sitt liv.

Genom sina släktrötter i Viborg var han aktiv inom Östra Nylands nation. Hans juridikstudier ledde in honom på journalistbanan som sommarvikarie på HBL. Där stannade han till sin pensionering, med undantag för några år på 70-talet då han var lärare i praktisk journalistik på Svenska social- och kommunalhögskolan. För sina studerande betonade han vikten av att i första hand vara medmänniska – journalistiken kom i andra hand. Många kolleger minns både hans generösa uppmuntran och hans kritiska intellekt. Sture var ordförande för Finlands svenska publicistförbund 1979–1984 och 1986–1987. Förutom som nattchef och utrikesredaktör verkade han i många år som ledarskribent specialiserad på utrikesfrågor. Bäst minns läsarna kanske hans Idag-kolumner, som alltid hade en personlig, egensinnig vinkling med tuggmotstånd. Där kom också hans humana och demokratiska värderingar till uttryck, tydligt och ibland på tvärs med Svenska folkpartiets högerfalang.

I fyra perioder (1996-2012) satt Sture i Helsingfors stads fullmäktige som obunden SFP-medlem. Han hade ingen synlig position, förutom som direktions­ordförande för Arbis, men påverkade aktivt diskussionerna inom SFP-gruppen. För sina vänner och många gudbarn betydde Sture mycket: han var mån om sina nära relationer till både gammal och ung och han var en god och empatisk lyssnare. Hans allmänbildning var beundransvärd. Han kunde berätta historier om både stort och smått och han hade charm och humor. Bakom hans ibland sarkastiska uppsyn fanns en stor medkänsla och värme, en inlevelseförmåga i andra människor liv och bekymmer och ett glatt intresse när det gick bra för dem. Han sörjs innerligt av sina syskon, sin släkt samt en stor och mångskiftande skara vänner.

Tua Ranninen, nära vän Pia Ingström, brorsdotter