Korkman, Ivar

f.  10 .6.1878
d. 27.6.1957

Ivar Korkmans utbildning präglades rätt mycket av de nya möjligheter, som vid slutet av förra seklet öppnades för landsbygdens söner, och han förstod att väl förvalta den fond av lärdomar och väckande impulser, som den nya tidens giv förde med sig. Som son av en bonde valde han fädrens yrke, men vid sidan därav utförde han en betydande gärning i det allmännas tjänst och kunde konsten att knyta stimulerande kontakter långt utöver fack- och kommunalmannakretsar. Det vida svängrum han med tiden förstod att skapa sig, gjorde honom till något av en världsman. Liksom han i hemmiljön intog en dominerande plats, förstod han att även utåt uppträda med pondus och hans ståtliga yttre endast underströk det faktum att man framför sig hade en personlighet, som obetingat ingav respekt.

Hans livscykel omfattade tre skilda perioder, ganska skarpt avgränsade från varandra. Först ungdomsåren hemma på Lill-Nägels, folkhögskolevintern på Finns, Peksala jordbruksskola på Kimitoön, vandringsåren som inspektor och förvaltare på ett flertal gods i västra Finland. Därnäst mannaårens långa livsgärning i fädernebygden. År 1911 vände nämligen Ivar Korkman stegen hemåt, arrenderade kort därpå Mellangård i Kanskog nära Porkala udde och övertog egendomen 1915 efter att året förut ha äktat äldsta dottern på gården, Sigrid Bäckström. Denna gård blev sedan hans allt i allo. Men hans krafter behövdes även på annat håll. Knappt hade han hunnit återvända förrän hemsocknen tog hans förmåga och erfarenhet i anspråk. Kommunalfullmäiktige i Kyrkslätt tillhörde han ända från det denna institution infördes i socknen tills han 1947 som evakuerad lämnade den för att slå sig ned som jordbrukare i grannkommunen Esbo. Han var kommunalnämndsordförande 1919-26, fattigvårdsnämndens ordförande 1927-37 och kommunalfullmäktiges ordförande 1937-47. Alltså en nära trettioårig arbetsinsats hembygden till fromma under en starkt utvecklingsbetonad tid i landets kommunala liv. Som ledare av socialvården kom Ivar Korkman att fästa uppmärksamheten vid sin person genom det utomordentliga sätt på vilket han löste kommunalhemsfrågan. På Vohls framväxte nämligen ett för tidsförhållandena fullt modernt komplex under hans noggranna uppsikt. Han var till hela sin läggning mycket sparsam, men hade även blick för tidens krav. Även i andra sammanhang finner vi Ivar Korkman med, då det gällde landsbygdens förkovran. Han insåg elektrifieringsfrågans betydelse och engagerade sig i bolag, som skulle förverkliga planerna. Likaså satt han med i ledningen för flere företag, avsedda att befordra jordbrukets lönsamhet.

Med Porkala-arrendeområdes tillkomst försköts Ivar Korkmans liv in i den tredje och sista fasen. I september 1944 bröt han i spetsen för hela sitt hus upp från hemgården för att i likhet med så många andra färdas mot en oviss framtid, men ansvaret för hembygden slappnade inte. Så länge han förblev sockenbo ville han vara med då det för det svårt stympade Kyrkslätt gällde att samla sig till nytt kommumlt liv. Men vid sidan av detta tog han del i Porkalaförbundets verksamhet och kom som styrelsens viceordförande att stå händelseutvecklingen mycket nära. Tack vare hans uppfattning om vad framtiden kanske kunde komma att kräva, kom förbundet att fortleva även efter det de evakuerade fått sig anvisade nya hem och förvärvsmöjligheter.

Ivar Korkman fick återse sitt kära Mellangård, men krafterna tillät inte en återflyttning. Med honom har åter en representant för sekelskiftets kraftiga uppvaknande på landsbygden gått hädan. Om också Ivar Korkman hörde livet till, kom han att vara med där det skrevs historia, hembygdens historia. Ivar Korkman, som var född den 10 juni 1878, avled den 27 juni 1957.

J.E.