Landström, Björn

f. 21.4.1917

d. 7.2.2002

Författaren, konstnären och skeppshistorikern Björn Landström avled den 7 januari 2002 i Helsingfors, 84 år gammal.

Landström, som föddes i Kuopio den 21 april 1917, hade en lång och framgångsrik bana bakom sig inom en rad konstområden. Till sin natur var han en renässansmänniska, en stridbar universalbegåvning som ständigt kastade sig in i nya projekt. Sin yrkesbana inledde han redan i slutet av 1930-talet som reklamtecknare, hans klatschiga stil var som skapad för annonsens bildspråk. Åren 1949–57 var han också konstnärlig ledare vid Taucher Reklam Ab i Helsingfors.

Samtidigt gjorde han sig ett namn som scenograf, bildkonstnär, bokillustratör, författare och debattör. Som så många i sin generation kom han att präglas av krigsupplevelserna, men det var erfarenheter av en tids arbete vid Åbo svenska teater som bildade bakgrunden för hans debut, nyckelromanen ”Ågatan 8” (1942). Den följdes av en rad skönlitterära verk, där han gärna lät sig inspireras av sjöliv både i aktuellt och historiskt perspektiv. ”Havet utan ände” (1953) ger en både realistisk och poetisk bild av Magellans världsomsegling.

”Regina och Gullkronan” (1951) bjuder på drömskt lyriska skildringar av färder under segel i Skärgårdshavet. ”Skeppet i flaskan” (1952) berättar med psykologisk drive om en seglats Gotland runt. Men Landström framträdde också som frän och orädd debattör, tillsammans med Thomas Warburton och Ole Torvalds tillhörde han det finlandssvenska 40-talets unga arga män. Inte minst profilerade han sig genom att angripa konservativa attityder inom teaterlivet. Hans polemik om Svenska teaterns repertoar med den mäktige Amos Anderson gav genljud i spalterna. Sin satiriska ådra odlade Landström i den föregivet modernistiska diktsamlingen ”justnuet” (1946), utgiven under pseudonymen Karl-Stefan Sandman. Från slutet av 1950-talet var Björn Landström under mer än ett decennium verksam i Sverige. Här specialiserade han sig på den litterära genre som snart skulle skänka honom världsrykte. De tidiga ­sjöskildringarna följdes nu av en rad historiska verk i ord och bild, som med minutiös noggrannhet återgav människans liv i samspel med hav och farkoster.

Prakt­verket ”Skeppet” (1961), som 1969 kom i den förkortade utgåvan ”Seglande skepp”, blev en internationell succé och översattes snabbt till ett tiotal språk. Stor uppmärksamhet väckte också ”Vägen till Indien” (1964), ”Columbus” (1966) och ”Egyptiska skepp” (1970), som byggde på gedigen forskning i arkiv och museer runtom i världen. För den gamle reklamtecknaren, med sju år i läroverk som officiell bildningsbakgrund, var det ett stort ögonblick när han promoverades till filosofie hedersdoktor vid Uppsala universitet 1971.

De nautiska praktverken gjorde Björn Landström till den vid sidan av Tove Jansson och Märta Tikkanen internationellt mest kända finlandssvenska författaren.

Sitt sista storverk i den historiska genren, ”Regalskeppet Vasan”, utgav Landström 1980. Och slutpunkten för hans insats som bokillustratör – han tecknade sammanlagt 500 bokomslag! – är den ­omtvistade utgåvan av Kalevala 1985. Hemligheten bakom de havsbundna böckernas enorma popularitet var korres­pondensen mellan text och illustrationer. Landström hade diktarens blick för den faktiska kunskapens skönhet. Och bilderna av alla de vackra skepp som människan byggt genom årtusenden anslöt sig perfekt till den löpande berättelsen. Ingen kunde teckna skepp så levande som Landström, som om varje farkost var en individ med sina särpräglade anletsdrag.

I memoarboken ”Självporträtt” (1987) – trots all yttre framgång färgad av bitterhet över utståndna oförrätter – avslöjas att han vid avbildningen aldrig tänkte sig fartygen som riktiga skepp utan som modeller: ”En modell kan vi fånga i en blick, medan ett riktigt skepp fordrar ett mycket långt ögonkast”.

Som skeppshistoriker gjorde Björn Landström en unik insats av förblivande värde. Jag bläddrar i hans böcker – flera av dem har redan klassikerstatus – och förs med på en hisnande färd över haven, där man möter de stora upptäcktsresandena på sina banbrytande expeditioner jämsides med egyptiska papyrusflottar, galärer på väg mot nya krigsdrabbningar eller fredliga galeaser och fullriggare i handelsfart.

Skeppen seglar så länge världen består.

GUSTAF WIDÉN