Lemström, Paul

f. 1942

d. 19.6.2004

Finlands sportjournalistförbunds ordförande Paul Lemström avled den 19 juni 2004 i Sjundeå, drabbad av en häftig sjukdomsattack. Han blev 62 år.

”Pille” Lemström var utbildad maskinsättare, men intresset för idrott gjorde att han inte tvekade när han 1966 erbjöds chansen att bli sportjournalist på heltid och förvandla sin hobby till yrke. Han flyttade från Mercator till Hufvudstadsbladet där han stannade till sin pensionering för två år sedan. Redan tidigare hade Lemström knutits till Hbl som handbollsskribent.

Idrotten dominerade Lemströms liv från barndomen ända till slutet. När en stor del av Svenska lyceums fotbollsspelande elever, speciellt de som bodde i Tölö, på 1950-talet anslöt sig till Kiffen var Pille en av dem. Han hade tidigare friidrottat i IK-32, men nu blev det fotboll och handboll för decennier framåt. Han tog som 16-åring en plats i Kiffens representationslag i handboll och senare blev han finländsk mästare i Arsenal. Lemström kallades 1964 från Kiffens fjärde lag till en match med FM-serielaget i fotboll. Han blev därmed medlem av den redan då krympande och exklusiva skara som nått högsta nationella serienivå i två lagsporter. Som fotbollsspelare hade han en kraftig och sällsynt ren spark som gjorde honom till en ledande målgörare i sina lag, det vill säga Kiffen, Arsenal och Hbl:s firmalag.

Lemströms styrka som spelare var snabbhet och pålitlighet och samma egenskaper utmärkte honom som journalist. Han hade ingen förståelse för förseningar och det gjorde att hans bidrag alltid levererades enligt överenskommelse. Själv var han på plats när han skulle (aldrig sjukskriven) och i mycket god tid. Han undvek konsekvent överord såväl i spalterna som privat och lät sig aldrig förledas till subjektiv entusiasm. Han höll distans till det och dem han skrev om, trots att han, mer än många av sina kolleger, uppskattade idrott i alla former. Lemström fyllde väl Hbl-sportens krav på saklighet och sakkunskap.

Fotboll och handboll var den aktive idrot­taren Pille Lemströms favoritgrenar och när han i Hbl, närmast av en tillfällighet, fick ansvaret för bevakningen av skidsport och finlandssvensk idrott så kunde ingen ana hur troget och gärna han skulle sköta dessa specialområden – som omfattade otaliga skidspel, förbundsmöten, SFI-mästerskap och Stafettkarnevaler samt inte minst samtliga olympiska vinterspel 1984–2002. Han ledde dessutom sportjournalistklubben i Helsingfors med framgång under många år. Pensioneringen innebar för Lemström ingalunda något avsked till sporten eller journalistiken. Han fortsatte precis som tidigare, men slapp trista rutiner. Samtidigt fick han mer tid för sportjournalistförbundet och Handelsgillet i Helsingfors. I sportjournalisternas förbundsstyrelse prioriterade han högt de nordiska kontakterna och ”hans” kongresser, i Åbo 1993 och Rovaniemi 2003, rosades av de nordiska kollegerna.

Lemström gjorde ett lugnt, tryggt och nästan sävligt intryck, men innerst inne var han en orolig själ som avskydde overksamhet. Sista veckan var typisk för pensionären Pille – en internationell sport­journalistkongress i New York, Paul McCartney-konserten på Olympiastadion och en sedvanlig fredagslunch med det tipsgäng han var med om att bilda för över tio år sedan. En dröm var att en gång få uppleva olympiska spel, sommarens i Aten, utan tankar på pressläggning, men det blev inte så. Platsen på den olympiska stadionläktaren är inte den enda som blir tom.

GÖRAN WALLIN