Lilius, Carl-Gustav

Carl-Gustaf Lilius

f. 4.7.1928

d. 14.12.2998

Skulptören, filosofen och författaren Carl-Gustaf Lilius gick bort den 14 december 1998, bruten av cancer. Han bröts ner på några månader. Sommaren 1998 var han ännu i farten. På försommaren öppnades en utställning i Fästningsmuseet i Hangö, han ställde ut nya spännande blåa guascher. Livet syntes le och han planerade nya utställningar och böcker. Den 14 juli fyllde han jämna 70 och verkade mattare. Hans axel började strejka. Småningom tilltog värken och i november fick han cancerbeskedet.

Lilius fick SFV:s stora kulturpris 1996 ”för väl utförd gärning Finlands svenska kultur till fromma”. Han betecknades som vår tids guru, en profet för det goda. Han var ett världssamvete för vårt land. Han värnade kraftfullt om friheten även under finlandiseringens tid, under de år då det officiella Finland förteg förtrycket mot oliktänkare i Sovjet eller i andra länder. Han har starkt pläderat för kvinnans jämlikhet i samhället, liksom för inflyttare och utslagna.

Lilius kände sympati för SFV. Han var Du med den tredje sektorn, men tog avstånd från statliga utmärkelser och prispengar. Han sade också nej till titlar av olika slag. Som författare värnade han som få om en nästan total integritet. Alltid var det inte problemfritt att vara hans förläggare.

Hans konstnärliga verksamhet började på senare år få allt bredare erkännande både i Finland och utomlands, men hans skriftställeri fick inte den uppmärksamhet det förtjänade. SFV var förläggare för hans två sista verk, Solkornet 1995 och Paradisdansen 1997. Vi planerade och påbörjade tillsammans en ny essäsamling för att utges 1999. En del material hann Carl-Gustaf få färdigt, det återstår att se om den ännu kan förläggas postumt.

Planer smidde vi ofta, SFV:s personal och Carl-Gustaf, i SFV:s kök. Där dök han upp när kansliet öppnades kl. 9 efter att han startat från Hangö med tåget i vargtimmen. Han gladde oss alla med underbara blommor, nya, originella och fräscha. Han hade ibland vakat i flera dygn, han jobbade som i trance och han kunde utnyttja tröttheten på ett egendomligt sätt. Han var nog inte en vanlig flockmänniska.

Hans dröm var att få ett museum eller åtminstone en permanent utställning i Hangö. Där skulle olika utställningar med hans verk avlösa varandra tematiskt och kronologiskt. Som det nu ser ut är det möjligt att hans dröm går i uppfyllelse. Enligt testamentet skall hans familj, SFV och Hangö stad i första hand sträva efter att grunda en stiftelse som förvaltar hela hans konstnärliga kvarlåtenskap. Ifall detta inte av någon anledning är möjligt tillfaller hela kvarlåtenskapen ”med full ägan­derätt Svenska folkskolans vänner, att av nämnda förening förvaltas som en självständig helhet med en egen styrelse eller direktion, vari familjen Lilius och om möjligt även Hangö stad är företrädd. Samlingarna eller delar av dem bör även i detta fall på lämpligt sätt hållas tillgängliga för allmänheten, företrädesvis i Hangö stad.”

Carl-Gustaf Lilius konst kommer att leva vidare, hans röst och hans ord finns bland oss.

Christoffer Grönholm