F. 19.9.1899
D. 27.5.1995
Spelmannen och orkesterledaren G. Wald. Lönnroos avled lördagen den 27 maj 1995 i en ålder av 95 år. Han var född den 19 september 1899 som bondson på Hornhattas i Mickelsböle, och han blev själv jordbrukare. Han skötte jordbruket med all omsorg och skicklighet som behövdes, det bär Lövgård i hembyn vittne om. Men framför allt ägnade han sitt långa liv åt musiken och gjorde en insats som få andra i hembygdens kulturverksarnhet. Musiken var hans liv.
När Waldi Lönnroos var i 10-årsåldern, fick han sin första fiol, och tillsammans med sina två bröder gick han "i lära" i byn hos den kände spelmannen Gustaf Grundsten. Bröderna bildade en trio, som spelade dansmusik på bröllop och fester. Genom självstudium lärde de sig noter, och kapellmästare Emil Holmberg i Borgå skrev ut stämmor åt dem. De spelande bröderna utökades med ett par andra spelmän från byn, och i Andersböle stråkorkester inledde Waldi ett långt samarbete med den legendariske Arthur Lindqvist.
Den 1 januari 1918 var ynglingen Waldi Lönnroos mogen att tillsammans med byns och grannbyns spelmän grunda "Kullo-Mickelsböle stråkorkester". I början av 1920-talet omfattade den ca 15 man. Orkesterns verksamhetsområde utvidgades med tiden, och det kom blåsare med i besättningen. Namnet justerades ett par gånger, och år 1953 antogs det slutliga namnet Mickelsböle Orkesterförening. Sedan dess har ensemblen varit en s.k. salongsorkester med en ordinarie numerär av ca 20 medlemmar och med en etablerad position i bygden.
Dirigent ända från starten i nästan 75 år var Waldi Lönnroos - en nästan ofattbarm prestation. Praktiskt taget allt i fråga om dirigering och orkestrering lärde han sig på egen hand, genom praktisk övning och studium av partitur.
Det är klart, att en bygdeorkester i dag inte har så lätt att stå sig i konkurrensen med det musikaliska utbud i olika former som nu finns, och att de strängaförståsigpåarna inte kan känna så stor entusiasm för dess musik. Men det som man inte får glömma är, att när Mickelsböle orkester började sin verksamhet, då hade människorna i bygden just inga andra möjligheter att lyssna till "konsertmusik". Det var därför en kultur- och banbrytargärning av stora mått som Waldi Lönnroos gjorde, när han och hans musikanter lät bygdens folk få en liten inblick i musikens värld.
På repertoaren hade orkestern med tiden utom otaliga arrangemang av Waldi Lönnroos också en hel del av hans egna stycken. Han gjorde sin första komposition år 1920, och den blev ett slags signaturmelodi för orkestern - marschen Vår hembygd, vars namn uttrycker det som var det centrala i Waldis tonsättningar. mDen här tonen från bygden kom tydligt fram också t.ex. i hans musik till Postbackspjäsen "Donafjotton".
Waldi Lönnroos började sin musikaliska bana som genuin bygdespelman, och han hade släktband till medlemmarna I "Spjutsundsmusiken", som var känd och berömd vida omkring under slutet av 1800-talet. Han uppträdde då och då med de gamla bygdelåtarna tillsammans med några andra spelmän under de decennier försvinna. När spelmansmusiken inledde sin stora renässans, blev Waldi Lönnroos den självskrivne ledaren för Östra Nylands Spelmansgille, som grundades år 1956 och gjorde den östnyländska bygdemusiken bekant bl.a. på Kaustbyfestivalema.
Under årens lopp samlade Waldi Lönnroos ett stort notbibliotek, som innehåller rika skatter av numera svåråtkomlig musik. Där finns notblad som är mycket gamla, och där finns flera Borgåkapellmästares samlingar.
I unga år var Waldi Lönnroos också ungdomsföreningssekreterare, körsångare och hornblåsare. Han gjorde under årens lopp en hel del anteckningar från gamla tider i hembygden. Han utnämndes till hedersmedlem i Kullo-Mickelsböle Allmogeförening och i Borgånejdens sång- och musikförbund, han tilldelades Borgå landskommuns kulturpris, och han hedrades av Republikens president med titeln director musices.
Det är betecknande, att den grammofonskiva med Mickelsböle orkesters och Östra Nylands spelmansgilles musik som mgavs ut år 1979 har titeln "G. Wald.Lönnroos. Hembygdstoner". På skivomslaget har producenten Åke Grandell skrivit de träffande orden: "Skivan blev ett dokument över ett långt, aktivt och hängivet livsverk och över en man, som har sina rötter i de djupaste lagren av folklig kultur moch som står för allt det som för kulturen framåt - vetgirighet, envishet, orädd experimentlust moch konstruktivt tänkande".
Waldemar Lönnroos var en gemytlig och vänlig person, som kunde umgås kamratligt med gammal och ung. Han var djupt förankrad i den gamla fina bygdekulturen. Han var på sitt område en musikens mästare.
GÖRAN SELEN