Malm, Håkan

f. 7.2 1936

d. 7.1 2018

Österbotten, men även det övriga Svenskfinland stannar upp till eftertanke och tacksamhet till minnet av den idoga samhällstjänaren Håkan Malm vid hans bortgång. Dödsbudet var inte helt överraskande, men det definitiva beskedet över en väns och aktad samhällstjänares bortgång skakar ändå om. Håkan led av en sjukdom som bröt ner den starka person och personlighet han alltid varit, under en tidsperiod på lite mera än ett år. Ännu i december 2016 deltog ÖSP:s hedersordförande i förbundsmötet i Vörå, det sista i en lång rad.

Håkan var ett s.k. krigsbarn, hans far stupade i kriget. Jag hörde flera gånger, vid tillfällen som tangerade krigen, Håkan säga att jag fick hem min pappa i en brädlåda. Hans sorgsna sätt att uttrycka saken. För den faderlöse Håkan blev faderns död ett trauma. Efter att de s.k. veteranresorna började ordnas efter Sovjetunionens fall frågade jag några gånger om det inte skulle vara bra att göra upp med den kanske obearbetade sorgen genom att bekanta sig med krigsområdena. ”Jag kan inte”, blev det ungefärliga svaret.

Hösten 2008 anmälde jag mig, och en annan gemensam vän till Håkan, oss på en resa till krigsskådeplatserna i Svir området. Jag fick Håkan övertalad att följa med. Hans far blev dödligt sårad och levde sina sista dagar på krigssjukhuset Vaaseni på Svirflodens strand. Vi besökte det förfallna krigssjukhuset, numera bostäder, och jag kommer ihåg en eftertänksam Håkan som ensam stod och såg på huset uppifrån backen. Efteråt bekräftade han att upplevelsen blev ett svar på en massa tankar som ansatt honom under sju decennier.

Håkan Malms yrkesval blev bondens och han sökte sig till agrologutbildningen och utdimitterades redan 1955 till agrolog. Jämsides med det egna jordbruket fick han 1961 tjänst i Österbottens Äggcentral, först som konsulent och senare som direktör för andelslaget. Den rikspolitiska karriären tog fart då han 1973 valdes till ordförande för Österbottens Svenska Producentförbund, en post som han innehade i 22 år varefter han kallades till förbundets Hedersordförande. Bönderna i Österbotten såg det som självklart att han skulle kandidera till riksdagen och 1975 invaldes han i Finlands riksdag. Redan 1961 blev han invald i Malax kommunfullmäktige, där han var medlem fram till 1992 och var dess ordförande 1970–1975, fram till invalet i riksdagen. De tunga uppdragen blev för många, varför Håkan avstod från ordförandeskapet i kommunfullmäktige. I sex riksdagsval fick Håkan ett stabilt förtroende av väljarna; han valde att lämna riksdagen efter 24 år som bevakare av de österbottniska väljarnas intressen. Det är ingen hemlighet att Håkan främst var böndernas och landsbygdens företrädare. Riksdagsmannens uppdrag är betydligt bredare än en yrkesgrupps intressebevakning och Håkan tog sin naturliga roll som hela den österbottniska väljarkårens representant i riksdagen. Jag har den bestämda uppfattningen att hela det österbottniska valfältet hade ett odelat förtroende för Håkan.

Det blir för långt att nämna alla förtroendeuppdrag som Håkan Malm fick och skötte under sin tid i riksdagen men några av de tyngsta och mest krävande bör nämnas. Under tiden som ÖSP ordförande och riksdagsman var han också viceordförande i centralorganisationen SLC med många sidouppdrag i viktiga statliga kommittéer. Han var viceordförande i Svenska Riksdagsgruppen under många år och viceordförande i Svenska Folkpartiet åren 1976–1996. Håkan valdes tre gånger till elektor i presidentvalen, och han var också statsrevisor åren 1996–1999. Den rikspolitiska karriären kröntes 1998 då Håkan Malm förärades titeln Riksdagsråd av republikens president.

Det var inte enbart de tunga rikspolitiska uppdragen som fick ta del av Håkans energi och kunnande. I hemkommunen ledde han Malax Pensionärer, som i sin tur förde till styrelseuppdrag i Svenska Pensionärsförbundet. Också inom församlingsarbetet engagerade sig Håkan. Han fungerade som fullmäktigeordförande för Malax-Petalax-Bergö kyrkliga samfällighet åren 1980–1990 och en lång period som ordförande för ekonomisektionen. Håkan var också många år ordförande i förvaltningsrådet för Vasa Andelsbank. Veteranorganisationerna stod Håkans hjärta nära. Han var ordförande för Frontmannaföreningen Kamraterna 2004–2015, styrelsemedlem i Vasa Veterandistrikt och dess viceordförande den mesta tiden under åren 2007–2015. Som erkänsla för sin insats tilldelades han Veterandistriktets förtjänsttecken i både silver och guld samt Finlands Krigsveteraners förtjänstkors. Jag vågar påstå att Håkan genomlevde sin långa politiska verksamhet utan att få politiska ovänner. Han var respekterad för sin ärlighet och som en trygg medarbetare i svåra situationer.

Håkan Malm var i själ och hjärta bonde. Tillsammans med hustrun Marita satsade de på grisuppfödning på hemgården. Håkan och Marita fick ett långt liv tillsammans. De gifte sig 1958 och med 24 år i riksdagen och med en mängd andra uppdrag, betydde det att hustrun Marita fick axla ett stort ansvar för jordbruket och familjen. Jag erfor också den tacksamhet och uppskattning Håkan kände gentemot sin livskamrat som troget stått vid hans sida och skött marktjänsten i hans frånvaro.

Håkan Malm sörjes närmast av hustrun Marita och barnen Susanne och Mårten med familjer. Men kretsen som ihågkommer Håkan med tacksamhet och saknad är stor. Undertecknad sällar sig till den skaran.

Nils-Anders Granvik