Mattsson, Ejnar

f. 1888

d. 8.1.1964

Jordbrukaren Ejnar Mattsson i Kimito avled den 8 januari 1964, 76 år gammal.

Om den avlidna hörde jag en gång följande omdöme: »Si Ejnar Mattsson, han är karl att företa sig sånt, som inte vem som helst sku våga.» Det var företagarandan som väckt denna beundran. Det färska beviset torde den gången varit det såg- och kvarnbygge som då var å färde med Ejnar Mattsson som den ena av iniatiativtagarna.

Just initiativkraft och viljestyrka utmärkte i hög grad Ejnar Mattsson redan i tidig ålder. Ehuru inte den allra äldsta »bland bröder alla», lärde han dock (i likhet med von Fieandt i Fänriik Stål) »befalla» i rätt hög grad. Han var inte så nådig mot den, som inte var mogen nog till att förstå sig på hans praktiskt-tekniska finesser. Det var inte lätt att vara yngre bror till en sådan överlägsen yngling, men så mycket mer välkomna var ju de tillfällen, då han visade rättvis uppskattning av en annans förtjänster. - Detta betonat för framhävande av de redan antydda dragen: initiativ och viljestyrka att genomdriva dem; de kom att löpa som en slitstark ränning genom hans livsväv. Och hotades den ungdomliga hetsigheten närma sig något som lilknade rättshaveri, så visst skulle livserfarenheten tjäna till förädling av det i grunden durabla karaktärsmaterialet.

Hans strävan till en livsuppgift hade i början tycke av experiment. Ett försök på sjömansbanan utföll inte till belåtenhet. Sedan kom både småbrukarskolkurs i Vreta och handelsskola i Åbo, vidare ett rätt långt praktiserande i den då i uppsvingvarande torvindustribranschen, och till sist upptäcktes att jordbruket var det rätta livsvärvet. Så gjorde han ett lyckokast i och med inköp av ett eget hemman.

Då var det snart laddat för stormaktskrig i världen, och för vårt vidkommande bådade det till det ödesmättade frihets- och inbördeskriget. Redan före utbrottet hade Ejnar Mattsson i sin egenskap av lokal skyddskårschef allvarligt hotats till livet. I elvte stunden lyckades han, i sällskap med en ung studerande Lindqvist (som sedan stupade) komma upp via Vörå krigsskola till fronten, där han deltog i många strider. Den arbetsbörda Ejnar Mattsson sedan påtog sig var ganska överväldigande. Då tillkom bl.a. ett långt arrendeövertagande av det mycket stora kyrkoherdebostället, något som annars föll sig naturligt för den nära slälktskaps skull som han räknade med kyrkoherdefamiljen.

Vid fyllda 50 år karaktäriserades han i tidningspressen som »en av de mest och mångsidigast verksamma inom kommmunalt och allmänt arbete i denna bygd». Och vi kan i fortsättninigen av notisen finna bl.a. en resumé som denna: »Under åren har Ejnar Mattssons uppdrag inom det allmänna livet i Kimito blivit allt flera. Han är för närvarande ordförande i lantmannagillet, sedan en lång tid tillbaka ordförande i styrelsen för Åbolands torvströandelslag, i brandnämnden, läkarnämnden och vägnämnden i Kimito, samt i direktionen för Vrethalla husmoder- och trädgårdsskola. I kommunalstämman är han viceordförande och i ett stort antal nämnder och kommittéer därutöver ledamot.»

Denna anhopning av förtroendeuppdrag fick med åren än större proportioner. Likväl var han redan före sin mest verksamma period en av kroppslig svaghet märkt man; fröet tiill den långsamt tilltagande ohälsan lades redan under fronttjänsten 1918. Med ett tålamod större än de flesta bar han denna börda. Detta bevisar också en viijestyrka, som var ett framträdande drag hos maken, familjefadern, brodern, vännen och den nitiske samhällsarbetaren Ejnar Mattsson.

S. M-son