Nordström, Kaj-Erik

f. 31.1.1942

d. 21.6.2004

En kraftgestalt i västnyländskt bildnings- och kulturliv har gått ur tiden. Undervisningsrådet Kaj-Erik Nordström, Karis, mångårig rektor för Västra Nylands folk­hög­skola, avled måndagen den 21 juni 2004 efter en längre tids sjukdom. Han var född den 31.1.1942 och blev alltså 62 år gammal. Han visade starkt engagemang för samhälls- och bildningsfrågor ända intill slutet. Få kunde ana att slutet var så nära. Kaj-Erik Nordströms gärning inom den finlandssvenska fria bildningen, och framför allt hans insats för Västra Nylands folkhögskola, framstår som både lång, kraftfull och målmedveten.

Hans förmåga att se utvecklingslinjerna och att sätta tummen på tidens puls blev vittomtalad och ofta nämnd. Han byggde upp verksamheten vid folkhögskolan utgående från rådande aktuella bildningsbehov i tiden – och förmådde fortgående utveckla kurser och studielinjer i en framgångsrik riktning.

Han anställdes som rektor för Västra Nylands folkhögskola inför höstterminen 1968, då 26-årig pol.kand. Han förblev skolans ledare fram till i maj i år då han gick i pension. Skolans verksamhetsort var vid hans tillträde Pojo kommun (där han också fungerade som rektor i bisyssla för det svenska arbetarinstitutet under så gott som hela 1970-talet). Folkhögskolan och dess upprätthållande garantiförening hade vid den tidpunkten genomlevt en lång period av tyngande ­ekonomiska svårigheter och diskussio­-ner om fusion med andra skolor i regionen. Stora ansträngningar gjordes för att rädda folkhögskolverksamheten. En ny ägar­struktur, ett kommunförbund, var under vardande.

Kaj-Erik Nordströms insats kan ses som avgörande för Västra Nylands folkhögskolas vidare utveckling. Med hjälp av bl.a. betydande kursverksamhet under sommarmånaderna vändes den negativa trenden i en positiv riktning. Också vinterkursen utvecklades med stor framgång. I slutet av 1970-talet flyttade verksamheten in i nybyggda utrymmen i Karis och skolan har sedan dess haft möjlighet att ta emot ett för finländska förhållanden stort antal studerande. Under vissa läsår har Västra Nylands folkhögskola varit den största folkhögskolan i landet, vilket måste betraktas som en anmärkningsvärd pres­tation av en finlandssvensk bildningsinstitution. Under Nordströms ledning har man satsat allt mera markant på specifika utbildningsområden; konst, kultur, språk och internationella frågor. Denna kärnverksamhet har under hans tid som rektor utvecklats till skolans varumärke och spetskunnande.

Det är kanske också anmärkningsvärt att Västra Nylands folkhögskola förblivit en institution för fri bildning medan det stora flertalet av landets folkhögskolor tagit in yrkesutbildning i sin verksamhet. Kaj-Erik Nordströms uttalade mål var att göra Västra Nylands folkhögskola till en aktiv och dynamisk aktör i kulturutbudet i regionen. Han arbetade konsekvent och framgångsrikt för detta. Kaj-Erik Nordström förde tidigt in det europeiska och det globala perspektivet i verksamheten och Västra Nylands folkhögskola är i dag delaktig i flera internationella nätverk. Särskilt de baltiska och ryska kontakterna har utvecklats till livliga utbyten. Kaj-Erik Nordströms engagemang i internationella frågor kan man också se av det stora antal förtroendeuppdrag han åtnjöt. Här må nämnas några av dem; han var medlem i Finlands delegation vid FN:s generalförsamlings 34:e session i New York 1979, medlem i den statliga konsultativa kommissionen för FN-ärenden 1979–80, styrelsemedlem i Finlands FN-förbund 1973–1976 och dess vice ordförande 1977 och 1978, ordförande för Paasikivi-Samfundet i Västnyland r.f. under många år och vice ordförande för Paasikivi-samfundens delegation 1983–84. Han såg också till att Västra Nylands folkhögskola blev medlem av EAEA (European Association of Education of Adults), där han själv var en engagerad och kunnig aktör.

För folkhögskolefolket i landet blev han genom åren en både känd och erkänd gestalt.

Han hade många förtroendeposter även här, bl.a. arbetade han inom det Nordiska folkhögskolerådet. Därutöver var han medlem i styrelsen för Finlands svenska folkhögskolförening 1997–2002 och satt vid sitt frånfälle i styrelsen för Suomen kansanopistoyhdistys (Finlands folkhög­skolförening). Också de partipolitiska upp­­-dragen hann bli många, såväl lokalt som regionalt. Här skall endast nämnas några: medlemskap i Svenska folkpartiets partiråd 1972–79, och i partiets utbildningspolitiska delegation 1980–87. Han var också ordförande för Sfp:s organisationsutskott 1977–78 och vice ordförande i den nyländska kretsstyrelsen under 1970-talet. Bland de titlar och utmärkelsetecken han erhöll kan förtjänstkorset av Finlands Vita Ros orden (1994) nämnas. Republikens president tilldelade honom undervisningsråds namn och värdighet år 2001.

Han erhöll Svenska folkskolans vänners Hagforsmedalj år 2002.

I dag är vi många – kolleger, arbetskamrater, vänner och anhöriga – som har svårt att förstå att Kaj-Erik är borta. Vi saknar honom, hans engagerande person. Våra tankar går närmast till hans hustru Kyllikki (språklärare och biträdande rektor vid VNF) som arbetat vid Kaj-Eriks sida under alla hans år inom folkbildningsrörelsen, och våra tankar går till döttrarna Nina och Nanny. Vi som skall fortsätta arbetet vid Västra Nylands folkhögskola, gör det med Kaj-Erik i tacksamt och ljust minne – och i stor saknad.

KERSTIN ROMBERG