Nybergh, Henrik

f. 19.9.1923

d. 26.11.2009

Torsdagen den 26 november 2009 avled bankdirektören, vicehäradshövding Henrik Nybergh i en ålder av 86 år efter en långvarig sjukdom.

Henrik Nybergh föddes i Helsingfors och blev student från Svenska Normallyceum 1941. Efter att ha deltagit i fortsättningskriget avlade han högre rättsexamen 1947 och erhöll vieehäradshövdingstiteln 1950. Han inledde sin yrkesbana som jurist vid Nordiska Föreningsbanken 1947 och var vid sin pensionering 1983 vice verkställande direktör vid samma bank som då hette Föreningsbanken i Finland. Som chef gjorde sig Henrik Nybergh känd som en krävande och rättfram person.

Han innehade många förtroendeuppdrag i affärslivet, bl.a. som vice ordförande i Wärtsilä Ab:s styrelse åren 1973–1989 samt som styrelsemedlem i Kymi Kymmene Ab och Stockmann Ab.

Utanför bankens direktionsvåning och börs bolagens styrelserum engagerade sig Henrik Nybergh framför allt i förvaltningen av stiftelser och fonder. Med den snabba avregleringen av den finländska ekonomin på åttiotalet ställdes branschen inför helt nya utmaningar. Nyberghs erfarenhet och omdöme kom väl till pass då de stora finlandssvenska fonderna sökte ett mera konkret samarbete för att hålla jämna steg med den expanderande ekonomin. Som förtroendevald i stora fonder såsom Svenska litteratursällskapet, Sigrid Juselius stiftelse och Stiftelsen Brita Maria Renlunds minne bidrog Henrik Nybergh på ett avgörande sätt till de första gemensamma investeringar dessa fonder gjorde inom fastighetssektorn. Småningom kom dessa även att engagera sig i Forumkvarteret.

Nybergh var med från början då de sju största finlandssvenska fonderna bildade sitt gemensamma bolag Kelonia under åttiotalets turbulenta år. Nybergh förhöll sig fördomsfritt till den mångfald idéer som stod till buds, men sade också bestämt ifrån när han ansåg att kreativiteten gick för långt. De stora riktlinjerna har visat sig bära frukt och bolaget har utvecklats till en placerings- och servicekoncem som redan firat 20 år av resultatrik verksamhet.

Nyberghs närvaro i flera betydelsefulla fonder i kombination med hans avväpnande humor i svårare situationer var av stort värde. De som var med då det begav sig minns begrepp som ”sultanens trupper” och ”björnligan” med värme. Denne man som aldrig låtit sig uppvaktas offentligt på en födelsedag överrumplades av Konstsamfundets och Litteratursällskapets chefer som skrudade i björnligemasker mottog honom vid en överraskningslunch i samband med sjuttioårsdagen. Den hedersbetygelsen förstod Henrik. Som ordförande i K. H. Renlunds stiftelse och William Thurings stiftelse gjorde Nybergh klara markeringar. Renlunds stiftelse sammanträdde ofta hemma hos ordföranden, som inte heller var främmande för att själv upprätta protokollet.

Kostnadsmedvetenheten vid hanteringen av allmännyttigt kapital var viktig. Thurings stiftelse, som i sina stadgar även inbegripit behjärtansvärda ändamål, engagerade sig på Nyberghs initiativ i Frälsningsarmens arbete för nödställda. Och det var inget passivt stöd. Parallellt med att han skaffade betydande ekonomisk hjälp, inhämtade han egen erfarenhet genom att delta i matutdelningen i Frälsningsarmens bröd kö.

Sin fritid tillbringade Henrik med sin hustru i Ingå Solberg där också sönerna med familjer ofta hälsade på.

Livets kretslopp är till ända för den professionelle bankmannen och den engagerade förvaltaren av ideellt kapital. Förutom familjen är vi många som minns honom med uppskattning och värme.

Kurt Stenvall, Henry Wiklund