Oriander, Stina
f. 15.5.1942
d. 10.10.2005
Stina Oriander, född den 15.5.1942, hann vara pensionerad i bara fyra månader efter sitt uppdrag som verksamhetsledare för Förbundet Hem och Skola när hon hastigt och oväntat rycktes bort i en svår sjukdom. Hon avled den 10.10.2005.
Socionomen Stina Oriander (född Backman) kom till Förbundet Hem och Skola för 23 år sedan. Före det hade hon varit studiesekreterare vid Svenska social- och kommunalhögskolan och därförinnan hemma med sina tre barn Catharina, Niclas och Thomas.
Under hennes tid i Hem och Skola utvecklades verksamheten avsevärt. I början av 1980-talet hade förbundet omkring 60 medlemsföreningar, i dag uppgår de till över 200.
Överallt där Stina Oriander rörde sig talade hon om vikten av att föräldrarna engagerar sig i sina barns skolgång. Hon betonade också att skolorna, med rektorerna i spetsen, bör öppna dörrarna för samarbete med föräldrarna.
Med åren har Förbundet Hem och skola fått en viktig uppgift som remissinstans för utbildningspolitiska frågor. Stina Oriander satt med i Penningautomatföreningens styrelse i sex år och i otaliga arbetsgrupper både inom utbildningssektorn och den sociala sektorn. Hon engagerade sig också i det nordiska och europeiska föräldrasamarbetet och reste mycket runt i Svenskfinland för att diskutera frågor om fostran och skolsamarbete med föräldrarna.
Föräldrarna har alltid huvudansvaret för sina barn, ansåg hon. Förbundet började under hennes tid producera material för att stödja föräldrarna. Foldern En kvart om dagen, som betonar högläsningens betydelse för barnets språkutveckling, är vid det här laget en klassiker som har översatts till tretton språk.
Det sista stora projekt Stina Oriander med sin sedvanliga entusiasm och noggrannhet slutförde, var en föräldraenkät för att få reda på hur Förbundet Hem och Skola kunde utvecklas. Med sin positiva, utåtriktade attityd drog hon med sig folk.
Hon har varit aktiv både inom Sfp och kvinnoförbundet och fått både SFV:s folkbildningsmedalj och Folktingets förtjänstmedalj. Vi är många som kommer att sakna Stinas varma, glada person, som också hade förmåga att skratta åt sig själv. Vi sörjer över att hon inte fick se sina fyra barnbarn växa upp och att hon inte hann njuta av den frihet pensioneringen gav. Stina var full av planer. Sommaren skulle alltid firas ute på Torsö i Nykarleby skärgård som hon älskade. Stina var också aktiv sångare i Esbo kammarkör och på hösten hade hon tänkt engagera sig personligen i projektet Farfar/Mormor i skolan, som Hem och Skola varit med om att starta. Till hennes traditioner hörde också att varje vinter åka till fjälls tillsammans med sina närmaste väninnor.
TUA RANNINEN