Palmén, Lars

f. 22.11.1929

d. 9.11.2011

En av vårt arbetspensionssystems banbrytare är inte med oss längre. Filosofie magister Lars Palmén föddes i Helsingfors den 22 november 1929 som son till akademiledamoten, friherre Erik Palmén och fil.mag. Synnöve (f. von Hellens) och insomnade den 9 november.

Efter examen i matematik anställdes 1957 Palmén som försäkringsmatematiker vid försäkringsbolaget Kaleva. Palmén drogs snart med beredningen av det allmänna arbetspensionssystemet. På detta fält gjorde han sitt professionella livsverk. I samband med att APL-systemet trädde i kraft 1962 grundades arbetspensionsbolaget Kalervo, där Palmén 1967 utnämndes till vd.

Inför och ett decennium efter inrättandet var arbetspensionssystemet omstritt. Tillsammans med sina vd-kolleger Teivo Pentikäinen och hans gode vän C.G. Aminoff stod Palmén i frontlinjen då det arbetsrelaterade APL-systemet konsoliderades och försvarades mot dem som drev ett allmänt system inom FPA:s ram.

Konkurrensen var inte särskilt aggressiv på den tiden, men under 1980-talet omstrukturerades försäkringsmarknaderna. Kontrollen över APL-miljarderna hörde till de större bytena. Palmén försvarade sitt Kalervos självständighet, men drog det kortare strået. Kalervo blev en del av Pensions-Sampo 1985 där Palmén var vice-vd en tid.

Vid sidan av arbetet gav Lars Palmén mycket tid åt allmännyttigt arbete. Han var ordförande för hjärtsjukdomsförbundet och i Svenska Litteratursällskapet ordförande för finansrådet. Han en pådrivande roll då ett fastare samarbete mellan de finlandssvenska fonderna och stiftelserna etablerades. Palmén ledde Svenska folkpartiets finansutskott och var i arbetsutskottet med i partiets operativa ledning. Då det på 1980-talet uppdagades att partiet var djupt skuldsatt hade han en ovärderlig nyckelroll då partiets ekonomi ficks på fötter.

Politiken förde Palmén in på ännu ett fält där han satt bestående spår. Han satt i direktionen för statens bostadsfond ARA just som 1990-talets kris drabbade Finland. En person med både ett solitt ekonomiskt kunnande och ett starkt socialt engagemang kunde göra en stor insats. Palmén bidrog till de system som tryggade det sociala hyresboendet i krisens djup.

Lars Palmén upplevde stora framgångar i sitt yrkes- och organisationsliv, men också en del bittra motgångar. Han vek inte från det han trodde på, vilket också ledde till krockar. Men inte heller de han krockade med ifrågasatt hans energi, sakkunskap, uppriktiga uppsåt och integritet.

Satte motgångarna spår i honom? En korrespondens med Lasses nära bekräftar det som jag själv upplevde: en tid efteråt talade han mer om motgångarna än om den övriga karriären. Men det gick om. Han fick en balanserad syn på sitt livsverk, och insåg det vi andra visste: hur överväldigande positivt saldot var.

Lars Palmén sörjs av hustrun Margareta (f. Fredrikson), som han var djupt tacksam över att ha fått dela mer än ett halvsekel med, sina fyra barn och tolv barnbarn, övrig släkt, samt oss andra som haft privilegiet att få betrakta oss som hans förtrogna.

Ett av Lasses barn skrev mig att pappan, typiskt för den tiden, inte syntes mycket av i barndomen, men å andra sidan var ”alldeles hundra procent Pappa då han var hemma”. Som fostrare underströk Lasse vikten av bildning och ärlighet samt gav en solid liberal värdegrund och lämnade fältet fritt för egna val då det var dags. Hans många barnbarn fick stor betydelse för honom. De föddes efterhand samtidigt som han bearbetade sin rastlöshet över färre andra engagemang, och gav honom stor glädje, stolthet och innehåll i livet.

Den målmedvetenhet som styrde Palméns senare gärning satte också spår i Finlands idrottshistoria. Han lade grunden för finsk badminton på tävlingsnivå och var med och grundade Finlands Badmintonförbund. Han vann de tre första finländska herrmästerskapen i badminton och sju andra titlar från 1955.

Fiske var Lasses passion. Han lär ha haft närapå vetenskaplig kunskap om Porkalas fiskbestånd och de naturföreteelser som påverkade det. Vissa tider levererade han färsk fisk nästan dagligen åt grannar, vänner och bekanta. Fisket pekar på styrkor i Lasses personlighet; grundlighet, fokus på det relevanta, anspråkslöshet och omtanke om sina närmaste.

Strävan efter rättvisa är det karaktärsdrag som bäst beskriver Lars Palmén. Det gällde såväl i vardagen som på ett större plan. Han behandlade alltid sina nära lika, och reagerade alltid mot ojämlikhet i samhället.

Vi saknar en mångsidig människa.

Max Arhippainen