Parland, Thomas
f. 16.1.1939
d. 5.6.2004
Kort efter det att jag 1984 tillträtt tjänsten som svenskspråkig professor i allmän statslära vid Helsingfors universitet, trädde en för mig okänd man in på mitt tjänsterum på Alexandersgatan 7. Han var lång, reslig, påfallande blek och föreföll vara betydligt äldre än merparten av studenterna vid fakulteten. Han presenterade sig som Thomas Parland, tolk och översättare mellan ryska och de i Finland inhemska språken och med en sedan länge uttalad ambition att småningom slutföra sina studier i allmän statslära. Han hade börjat för Jan-Magnus Jansson och fortsatt för Göran von Bonsdorff, men tiden hade inte riktigt räckt till. Situationen hade emellertid nu förändrats till det bättre. Han hade – och här tror jag att jag citerar honom ordagrant – haft turen att få cancer och bli sjukskriven på obestämd tid och han såg därför fram emot att nu få avsluta sina magisterstudier i allmän statslära för mig.
Jag lyckades, om än med viss möda, kväva det spontana skrattet i min strupe och fällde några allmänt hållna ord om vikten av att göra något positivt också av det som i utgångsläget ändå måste te sig som tungt och plågsamt och ledde in samtalet på näraliggande praktiska ting som kurser, tentamina och inte minst avhandlingen pro gradu. Vår samarbetsrelation hade därmed fått sin början.
*
Thomas vann den gången kampen mot sjukdomen och hann dessutom avsluta sina magisterstudier i allmän statslära. Etappmålen följde sedan på varandra – licentiatexamen, doktorsexamen och docentkompetens – och förverkligades påfallande snabbt med tanke på att Thomas förenade sin forskargärning med heltidsarbete vid utrikesministeriet. Hans forskningsintressen kretsade hela tiden runt rysk politik och kultur. Hans initierade doktorsavhandling om den ryska extremhögern väckte berättigad uppmärksamhet också utanför Finlands gränser, inte minst genom sitt metodologiska grepp.
Mitt sista samtal med Thomas ägde rum den 26 maj 2004. Rösten var svag och märkt av det återfall i cancer, som gett sig till känna ett drygt år dessförinnan, men intellektet hade inte förlorat sin skärpa. Samtalet gällde Thomas sista stora vetenskapliga arbete – The Extreme Nationalist Threat in Russia – som i november i år kommer ut på Routledge. Senare samma dag råkade jag i samspråk med en amerikansk expert på rysk och sovjetisk politik med ett förflutet på Radio Free Europe och State Department. Samtalet kretsade kring aktuell forskning om Ryssland och Östeuropa i allmänhet. Min amerikanske kollega uttalade sig spontant mycket positivt om Thomas avhandling. Jag kunde ge honom det glädjande beskedet att en ny bok på angränsande tema var på väg ut på brittiskt förlag, men tvingades samtidigt berätta att det arbetet av allt att döma förmodligen skulle bli Thomas sista.
*
Mitt samarbete med Thomas bar långt statsvetenskaplig prägel. Jag var hans handledare fram till doktorsexamen; vi utbytte manuskript och synpunkter; våra kontakter var ibland intensiva och frekventa, ibland mera sporadiska, men vi kunde på något sätt alltid ta upp diskussionen där den sist blev vilande. Det fanns – tror jag – inget tema, som blev orört under våra många och långa samtal. Under det sista året återkom han ofta, utan att för den skull vara troende, till centrala värden i ryskt ortodoxt tankegods. Han betonade också starkt vikten av att inte ge upp. Det var – tror jag – ingen tillfällighet att kängorna från boxningskarriären på 1950-talet intog en hedersplats i arbetsrummet i bostaden på Mannerheimvägen.
Thomas Parland var född den 16 januari 1939 och dog den 5 juni 2004.
STEN BERGLUND
numera professor i statskunskap vid Örebro Universitet