Pontán, Einar

Einar Pontán var en av förgrundsgestalterna inom Svenska folkskolans vänner. Några enkla data ger ett klart besked om hans mångsidiga verksamhet inom föreningen. Han tillhörde styrelsen åren 1910-58, aUtså nästan ett halvt sekel, var sekreterare åren 1919-25, viceordförande 1932-45 och ordförande 1945-58. När han avgick från styrelsen och ordförandeskapet kallades han till föreningens hedersordförande och ägnade sina sista år å t skriftställarskap i föreningens tjänst. Det kanske förvånar någon att Einar Pontán, den frejdade läroverksmannen och klassikern, så helhjärtat intresserade sig för folkbildningsarbete. Förklaringen är den att han som ung student deltog i Nyländska avdelningens bildningsarbete i bygderna under julferierna och som nybliven magister var t.f. föreståndare för Västankvarn folkhögskola och andra lärare vid Svenska folkakademien. Dessa första år som pedagog rotfäste hos honom kärleken till bildningsverksamhet på bred bas, och då han senare knöts som lärare till Svenska normallyceum kom hans insats som kulturarbetare att omspänna ett mycket vidsträckt område.

Många ytterst betydelsefulla verksamhetsformer inom SFV har vuxit fram genom Einar Pontáns medverkan. Under hans sekreterartid började föreningens tidskrift Svenskbygden utkomma, vilket till väsentlig del berodde på hans intresse för saken, låt vara att själva förslaget hade utgått från Nylands svenska ungdomsförbund. Tidskriften var sedermera hans speciella skötebarn. Mycket framträdande var också hans andel i tillkomsten av Svenska brevinstitutet i Finland. Planen förbereddes under hans tid som sekreterare men genomfördes först några år senare. Brevinstitutet har numera vuxit ut till ett stort företag. Ständigt hade han ett brinnande intresse för föreläsningsverksamheten och bibliotekens förkovran i svenskbygderna. Folkhögskolorna har av honom särskilt omhuldats och avkastningen av den fond inom föreningen, som bär hans namn, skall enligt hans bestämmelser komma folkhögskollärare till godo.

Som ett monument över Einar Pontáns insats inom SFV står föreningens 75 -årshistorik, författad av honom. Det var ett jättearbete, som krävde ihärdiga forskningar långt utöver föreningens eget arkiv. Han utförde detta arbete med stor noggrannhet. Författandet av historiken tog därför en rundlig tid i anspråk. Han lyckades få fram inte bara en helhetsbild av föreningens verksamhet under ett trekvarts sekel utan räddade också för eftervärlden många intressanta detaljer från framfarna tider. Arbetet med historiken beredde också jordmånen för hans följande publikation, en systematiskt uppställd bibliografi både över föreningens skrifter och över alla de artiklar, som under årens lopp influtit i föreningens kalender och tidskrift. Bibliografin kommer helt visst att få ett stort kulturhistoriskt värde.

Som den sista i raden av Einar Pontáns skrifter står en biografi över professor Edvard Blomqvist, föreningens ordförande under åren 1917-31. Manuskriptet blev färdigt kort före Pontáns bortgång, men boken har ännu inte utkommit av­ trycket.

Einar Pontán utförde också en bestående kulturgärning utanför SFV. Främst bör nämnas hans livslånga och mycket uppskattade verksamhet som lektor ocih överlärare vid Svenska normallyceum. Det var latin och grekiska han lärde. Därför hade han ett levande intresse för den klassiska kulturen. På grund av detta intresse föreslog han vid klassikerdagarna år 1938, att ett finländskt institut borde upprättas i Rom. Trots att tanken till en början föreföll utopisk tog den småningom form och blev slutligen förverkligad, vilket gladde honom mycket. Han var också medlem av styrelsen och delegationen för Villa Lante i Rom. Under två årtionden var han redaktör för läroverkslärarnas svenskspråkiga tidskrift Skola och hem. Jämsides med sin huvudtjänst som äldre lektor vid Svenska normallyceum skötte han under halvtannat årtionde ekonomtjänsten vid Helsingfors svenska folkskolor och var också en kortare tid t.f. inspektör för huvudstadens folkskolor. Under ett kvarts sekel tjänstgjorde han som sekreterare i Delegationen för den svenska litteraturens främjande.

Men trots sina många allmänna uppdrag var han först och främst människa. Den som kom honom nära möttes av en inspirerande idealism, en varm eldsjäl, en tro på uppgiftens storhet. Det märkliga med honom var, att han alltid hade någonting att säga sina medmänniskor, när han tog till orda. Det var innehåll och bärkraft i hans förkunnelse och inte några tomma ord för ordens egen skull. Och detta var utmärkande för hela hans livsgärning. Svenska folkskolans vänner kommer alltid att minnas och hylla Einar Pontán som en av sina stora män. Han avled den 23 februari 1960 vid 76 års ålder.

Gösta Cavonius