F. 21.6.1951
D. 7.8.2000
En av landets genom tiderna mest framgångsrika sprinterdamer, gymnastikläraren Mona-Lisa Pursiainen (född Strandvall), avled den 7.8.2000 efter en långvarig sjukdom. Hon var född i Krnnoby den 21 juni 1951.
Mona-Lisa Pursiainen var med sitt representativa sätt, stilla väsen och sin milda framtoning en förebild inte bara för den finlandssvenska idrotten utan i lika hög grad för majoriteten. Omtyckt, anspråkslös och ödmjuk i det mesta hon företog sig vandrade Pursiainen oftast lätt och behändigtöver språkgränsen.
När Pursiainen i sinom tid sökte sig söderut fick hon från det strandvallska föräldrahemmet i Kronoby med sig en stor portion artighet och uppfostran. En bra hjälp på vägen.
På många punkter finns här flera likheter med en annan av den finlandssvenska damfriidrottens samtida galjonsfigurer, Nina Holmen (född Wäm). Båda bl.a. med egna framgångar i Rom 1974 (EM). Här går det lätt att peka ut två sympatiska österbottniska representanter för den finlandssvenskaidrotten som sällan kom med bortförklaringar men desto oftare lät resultaten tala för sig.
Med detta inte sagt att Mona-Lisa Pursiainen för den skull i något skede av den tretton år långa kaniären skulle ha gjort avkall på den medärvda österbottniska envisheten. Den var hennes drivkraft.
När det gäller att beskriva Pursiainens framgångar går det inte att förbise språngbrädan Stafettkarnevalen som kom att betyda mycket för hennes vidare utveckling som sprinter. Hon var under åren 1964-70 Gamlakarleby svenska samlyceums lysande stjärna som förde skolan till otaliga triumfer. Karnevalen blev därför en bra grund att bygga vidare på.
Under sitt bästa friidrottsår 1973 då Pursiainen i Europacupen bland annat besegrade polskan Irena Szewinska på 100 meter (tiden 11,19 och endast tolv hundradedelar över det då gällande världsrekordet) begåvades hon med den inofficiella titeln världens snabbaste dam.
Det året löpte Pursiainen personbästatider på 100 meter på 11, 19, 200 m på 22,39, en notering som fortfarande står sig som finländskt rekord, och 400 meter på 51,27 - den sistnämnda tiden noterades i sex graders kyla i Olympiastadion den 16 september. 400 meter löpte hon mest i stafettsammanhang.
Mona-Lisa Pursiainen valdes det åretsom första dam någonsin till årets idrottare i Finland.
Snabbfotade Mona-Lisa hade de rätta generna. Hennes farbror var Börje Strandvall och dennes kusin Bebbe Storskrubb, båda löpare som på sin tid tillhörde landseliten. I likhet med de två ovan nämnda gick Pursiainen samma väg och vandrade uppåt från 100 via 200 till 400 meter. Hon 1 öpte under karriären varje säsong 100 meter på en snittid som underskred tolv sekunder och förbättrade inalles 22 gånger finländska rekordet på olika distanser. Det säger det mesta om hennes kapacitet.
Mona-Lisa Pursiainen debuterade redan år 1965 som 14-åring i landslaget och höll sig alltså på topp i tretton år, en på den tiden anmärkningsvärt lång tidsperiod för en sprinter.
Trots att hon nationellt och delvis också internationellt (brons på 200 meter I EM 1974 i Rom och silver i långa stafetten tillsammans med Marika Eklund, Pirjo Häggman och Riitta Salin) tillhörde världseliten åren 1973-74 och därmed kunde peka på framgång, kom Mona-Lisa Pursiainen dock att sakna det stora genombrottet.
Pursiainens nationella insatser var däremoti särklass bland landets damer och hon hann under sina aktiva år samla fyrtio guld, individuellt och i stafett. På den punkten kan kanske en jämförelse med en tidigare manlig SFI-gestalt tillåtas. Erkka Wilen var med femtio guld under sin glansperiod (1915-34) lika överlägsen som en sentida Mona-Lisa Pursiainen.
Under hela sin löparkarriär var Mona-Lisa Pursiainen sin klubb Gamlakarleby idrottsförening (GIF) och sitt distrikt ÖID trogen. Pursiainen och klubbfram-gångarna bidrog under 70-talet starkt till att damfriidrotten ägnades ett ökat intresse och även fick ett bättre anseende. Den avlidna efterlämnar make och tre barn.
PAUL LEMSTRÖM