Rehula, Thomas

f. 6.6.1935

d. 19.10.2009

Budet om Thomas Rehulas död den 29 oktober efter en snabbt framskridande sjukdom nådde mig på en resa i Mellanöstern. Det slog mig att Thomas var en resenär, en person som gärna gav sig ut på längre och kortare resor, både i tjänsten och som privatperson.

Thomas föddes 6.6.1935 i en finskspråkig familj i Pernå och vistades så länge i Sverige som krigsbarn att hans språk blev svenska. Han upprätthöll under många år en nära kontakt till sin svenska familj och blev nordist på köpet.

Thomas Rehulas bana blev lärarens, men framför allt som lärarkårens intressebevakare både hemma och på ett internationellt plan. Karriären inleddes med folkskollärarexamen från seminariet i Nykarleby. Där inspirerades han av den legendariska teatermannen Josef Herler som lärde honom retorikens grunder. Han etablerade sig som lärare i Pojo och blev snart samhälleligt aktiv på orten. Han satte fart på den lokala SU-verksamheten och steg snabbt i graderna inom ungdomsorganisationen. Som centralstyrelsemedlem och AU-ordförande kom hans organisatoriska talanger till nytta; inom några år såg han till att den ibland kaotiska ungdomskulturen fick ett inslag av ordning och reda. Som SU-ordförande kunde jag blint lita på att Thomas hade koll på varje fråga. Hans stora intresse under de politiska åren var det nordiska ungliberala samarbetet inom NLRU, en organisation som han också ledde en tid.

Från sin lärartjänst flyttade Rehula över till Finlands Svenska Lärarförbund som förbundssekreterare mellan 1968 och 1973. Sedan bar det av till Schweiz och lärarnas världsorganisation WCOTP där han svarade för den europeiska regionen.

Min kontakt med Thomas förnyades när jag engagerade honom som undervisningsministerns politiska sekreterare 1979. Hans breda kunskaper om allt som rörde skolvärlden kom väl till pass och han skötte ministerns kontakter till skolvärlden med bravur. Han återgick till sin post som förbundsordförande för Lärarförbundet och kunde på den posten glädjas över att de nya skollagarna stiftades några år efter det han lämnat ministeriet.

Rehula lämnade Lärarförbundet 1985 för nya uppgifter i WCOTP och återvände till Finland 1989 för att verka som internationell sekreterare för OAJ, lärarnas intresseorganisation. Efter sin pensionering 1995 bodde han i Karis och levde ett tillbakadraget liv som kretsade mellan sommarstället på. Prästön i Hangö skärgård och vinterboningen i en bergsby i Pyrenéerna. Men hans intresse för samhällsfrågor var obrutet.

Thomas Rehulas liv var omväxlande – tidvis under karriären hektiskt men särskilt under senare år lugnt kontemplativt. Han var en kunskapsrik och målmedveten person, pliktmedveten i sina uppdrag. In i det sista var han i god fysisk form, bara en månad före sin bortgång befann han sig på vandringssemester på Irland.

Thomas Rehula sörjs närmast av sina barn Mikael, Niklas och Maria med familjer.

Pär Stenbäck