F. 6.4.1905
D. 28.3.1998
Viola Renvall är borta. Hon somnade stilla in den 28 mars 1998 i Åbo.
Den 6 april skulle hon ha fyllt 93 år. Den dagen blev nu hennes begravningsdag.
Viola Renvall föddes år 1905 i Tammerfors, mdär hon växte upp och gick I skola. Om upplevelser under kriget 1918, då hon ännu var barn, har hon berättat I sin minnesbok "Det hände i Tammerfors". Andra minnen har hon inte publicerat. Nuet var viktigt för henne, att se framåt, inte bakåt.
Viola studerade vid Helsingfors universitet och blev filosofie magister med svenska och historia som huvudämne. Författare ville hon bli, men ansåg att hon måste ha ett yrke och blev så lärare. Hon skrev lyrik och gav redan 1929 ut sin första diktsamling. År 1936 gifte hon sig med Hjalmar Krokfors, lärare och författare också han. De flyttade till Österbotten, först till Esse och sedan till Kronoby, där Hjalmar var lärare - och Viola ibland vikarierade honom. Österbotten förblev hela livet kärt för Viola. Där hade hon levt sitt livs lyckligaste tid. Familjen fick tre barn och flyttade sedan till Pargas 1950. Viola och Hjalmar verkade här som lärare till sin pensionering. Till deras gemensamma intressen hörde, förutom skrivandet, hemmet och trädgården i Skräbböle och segelfärderna i skärgården, som de båda älskade.
Viola skrev hela tiden, vid sidan av skol- och hemarbete. Hon gav ut sammanlagt 14 diktsamlingar och tre urvalssamlingar med dikter. En diktantologi gav hon ut tillsammans med sin man Hjalmar Krokfors och ett urval av hans dikter efter hans död 1981. Viola skrev också sagor. Fem sagoböcker och ett urval sagor har utkommit.
Som ung skrev Viola rimmad dikt, men övergick snart till orimmad. Vardagens enkla, men samtidigt så rika upplevelser klädde hon i diktens form. Det blev dikter om barn och natur, kärlek, liv och död. Resedikter, eftersom hon - och Hjalmar - tyckte om att resa och reste mycket. Hennes kristna livsinställning, med en ekumenisk inriktning på frisinne och tolerans, kom också till uttryck i många av hennes dikter.
Viola skrev i bästa mening enkelt, inte förenklat, så att både vana och ovana läsare förstår och finner det värdefulla i dikten. Viola Renvalls dikter blev lästa och uppskattade i hela Svenskfinland och hörde till de oftast önskade i Rundradions Önskedikten-program i många år.
Även i Sverige är hennes dikter kända och ingår i flera antologier utgivna under senare år. Många av Violas dikter är tonsatta och ingår i körrepertoarer.
Viola själv flyttade för ett par år sedan till Hemmet i Åbo. Ännu då hon fyllde nittio - och hade stort kalas - bodde hon ensam i huset i Skräbböle, omgiven av böcker och en vacker trädgård. Blommor älskade hon och njöt av att vandra runt och prata med och om dem. Hon värdesatte sin vänner och var så länge hon kunde aktivt med i sammanhang som intresserade henne. Under många år deltog hon I Pargas skrivares verksamhet, liksom i det lilla litterära sällskap i Åbo som hon tillhörde. Hon fortsatte att skriva så länge krafterna stod bi. Hon läste gärna och tyckte om att diskutera böcker och läsupplevelser.
Viola Renvall är borta. Vi har mist en diktare och en kulturperson. Violas alla trogna läsare - och vi är många – saknar henne. Men dikterna lever vidare och finner nya läsare. Till tröst och glädje, till eftertanke.
MAJ-LEN BACKLUND