Professorn i konsthistoria med konstteori vid Åbo Akademi, Sixten Ringbom, avled den 18 augusti 1992. Därmed förlorade landet i förtid en internationellt känd forskare och lärare; kort före sin bortgång hade Ringbom fyllt 57 år.
Sixten Ringbom växte upp i en miljö och i en familj, där forskningen var mera ett kall än ett yrke. Hans far, Lars Ivar Ringbom, innehade den professur I konsthistoria, som senare skulle tillfalla honom själv. Hans farbror var kemiprofessorn Anders Ringbom. Nobelpristagaren Ragnar Granit, hans nära granne om somrarna, var hans fars kusin.
Efter studentexamen i Åbo 1953 började Sixten Ringbom läsa konsthistoria under sin fars ledning. Studierna avklarades snabbt, och kort efter sin 30-årsdag 1965 disputerade han med avhandlingen "Icon to Narrative", en analys av den dramatiska närbildens framväxt I andaktskonsten på tröskeln till den nya tiden. Redan med detta sitt första verk gjorde han sig internationellt känd, och redan följande år kallades han till New York University som gästprofessor under ett läsår.
Som forskare hade Sixten Ringbom ett mycket brett register. I sitt följande mycket uppmärksammade verk, som utkom 1970, "The Sounding Cosmos", en studie i Wassily Kandinskys måleri, grep han in i diskussionen om den abstrakta konstens ursprung och innebörd. Särskilt uppmärksammade han de teosofiska läror, som utgjorde grunden för Kandinskys konstsyn. En av orsakerna till att Ringbom kom att intressera sig för teosofin var att han under nästan hela 1960-talet vid Åbo Akademi verkade som bibliotekarie vid det Donnerska institutet för religionshistorisk och kulturhistorisk forskning. På det internationella planet blev boken om Kandinsky Ringboms mest uppmärksammade verk. En japansk utgåva är för närvarande under utgivning.
År 1970 utnämndes Sixten Ringbomtill sin faders efterträdare som professor i konsthistoria och konstteori vid Åbo Akademi. Där blev han snabbt känd som en inspirerande och temperamentsfull lärare, som dessutom intresseradesig för högskolornas utveckling och för uppläggningen av studiegången. På grund av bristen på tidsenliga kursböcker tog han initiativ till boken "Konsten i Finland", som han tillsammans med fyra medförfattare redigerade och utgav 1978.
En distinkt ledarförmåga och ett ofta uttalat förakt för onödig och stelbent byråkrati präglade Ringboms sätt att sköta olika förtroendeuppdrag. Han var bl.a. dekanus för humanistiska fakulteten 1976-78, föreståndare och ordförande för styrelsen för Stiftelsens för Åbo Akademi forskningsinstitut 1989-91 och medlem av statens humanistiska kommission 1974--76. Som ett exempel på Ringboms engagemang i en vidare diskussion kring kultur- och samhällsfrågor kan man också nämna, att han 1969-73 var huvudredaktör för Finsk Tidskrift.
Vid sidan av sin undervisning fortsatte Sixten Ringbom sin forskning, där han ständigt kom in på nya och ofta elt jungfruliga områden. På heltid kunde han ägna sig åt forskningen under åren 1986-91, då han innehade en forskarprofessur vid Finlands akademi. Han var verksam ända in i det sista och han hade ännu haft mycket att ge, både här hemma och i de internationella kretsar, där man såg honom som en av vår tids ledande konsthistoriker.
CARL JACOB GARDBERG