Rosendahl, Ola

f. 1.10.1939

d. 17.3.2008

En häftig och aggressiv cancer ändade agronom Ola Rosendahls liv den 17 mars 2008. Därmed gick en av Svenskfinlands största påverkare ur tiden. For den stora allmänheten var namnet Ola Rosendahl något diffust, förutom under hans riksdagsmannaperiod åren 1995–2003, men för bortåt 40.000 finlandssvenska jordbrukare, då de var som mest, var han den de såg upp till och litade på.

Ola hade en naturlig ledarförmåga och auktoritet. Redan under studietiden på agro.forst. visade han politiskt anlag och blev studentledare. Sin första anställning fick han som nyländsk ombudsman vid Sfp. På senare år skojade han med att han under denna period, knappt torr bakom öronen, skrev ett tal åt president Kekkonen. Det berörde förstås lantbruket. Ganska snart, år 1968, kallades han till Österbotten för att efterträda Johannes Weegar som verksamhetsledare för producentorganisationen ÖSP. Där var han bl.a. med om att driva igenom grundandet av Metsä-Botnia i Kaskö. Fyra år senare återvände han till Helsingfors. Nu som verksamhetsledare för SLC. Där hamnade han direkt in i hetluften vad beträffar jordbrukets inkomstförhandlingar. Det var ett område han hade ypperliga förutsättningar för. Han hade ett gott sifferminne och hans förhandlingsförmåga var ypperlig.

Alltid behövdes inte förhandlingsförmågan. Ola berättade hur han i början av 1970-talet tillsammans med dåvarande ordföranden för SLC, Tor Nymalm, skulle uppvakta finansminister Johannes Virolainen angående utkomststöd för jordbruket. Båda var väl förberedda och laddade med argument för en tuff förhandling. Efter en lång väntan i tamburen kom Virolainen inrusande, beklagade att han inte hade tid för dem men frågade hur mycket pengar de önskade. Ola uppgav slutsumman varefter Virolainen vände på klacken och försvann. Kvar stod de två herrarna snopna och förlägna. Men jordbruket fick exakt den summa de äskat. Så enkelt kunde det gå till på den tiden.

År 1976 avgick Nymalm som SLC-ordförande varefter Ola Rosendahl tog över. Nu väntade nya stora uppgifter. Ola var bl.a. med i Gatt-, WTO- och ESS-förhandlingar. På hemmaplan drogs lantbruket med stor överproduktion som medförde ett exportbehov till dumpade priser samtidigt som priserna på hemmamarknaden måste hållas uppe. Sedan kom EU-förhandlingarna där Ola Rosendahl hade en mer tillbakadragen roll. Han hade en kritisk inställning till EU och hade hellre sett att Norden bildat ett eget handelsförbund. Olas ordförandeperiod inföll till stor del samtidigt som Heikki Haavisto ledde det finska MTK. Det är knappast överord att säga att dessa två, speciellt under Haavistos glansdagar, var de starkaste fackbossarna i landet. Haavisto var retorikern medan Ola brukade stå för den analytiska bedömningen och höll reda på decimalerna. Få av dagens jordbrukare vet hur mycket de har att tacka dessa två för att det finländska jordbruket överlevt i så stor utsträckning som det trots allt gjort.

Ola Rosendahl invaldes år 1995 i riksdagen efter Henrik Westerlund främst som de nyländska jordbrukarnas representant. Nu skötte han SLC-ordförandeposten som förtroendeman. Efter omvalet till en andra period lämnade han år 2000 ordförandeposten för gott. Det sägs att Ola var den enda i Sfp:s riksdagsgrupp som förstod sig på budgetförslaget. Detta inte sagt som en ringaktning av den övriga gruppen. Budgetboken behärskas sist och slutligen av få. Så placerades Ola också i riksdagens finansutskott. Under Ola Rosendahls andra riksdagsperiod förekom det en hel del allvarliga slitningar inom SLC gällande stödpolitiken, varför han tyckte det var skönt att lämna ifrån sig ordförandeskapet. Han ville inte heller längre ställa upp för andra uppdrag även om Svenskfinland ännu så väl hade behövt honom. Ola Rosendahl lämnade också ordförandeskapet vid Sydkustens landskapsförbund som han hade kört igång efter att först ha avvecklat Nylands landskapsförbund. Han hade efterträtt Christoffer Grönholm år 1998 och avgick 2001 då det nya förbundet hade fått god fart.

De flesta som offrat nästan all sin tid på arbets- och organisationslivet har en släng av ont samvete över att man inte givit tillräckligt tid åt familjen. Nu ville Ola kompensera detta genom att speciellt ställa upp för barnbarnen. Dessutom ville han gå in för jordbruket på hemgården i Pernå, som han allt sedan början av 1970- talet med hustrun Christina skött på sidan om. En annan orsak till att han gärna drog sig tillbaka var att han egentligen, i motsatts till vad många tror, var en blyg och tillbakadragen natur, vilket ibland kunde ge fel signaler åt omvärlden.

Ola Mikael Rosendahl var född i Pernå den 1.10.1939. Efter att ha lagt av med alla sina krävande och stressande uppdrag citerade Ola vid ett tillfälle Nils Holgerssons slutreplik, ”Jag är en mänska igen”.

ULF JOHANSSON