Törngren, Ralf

f. 1.3.1899
d. 16.5.1961

När utrikesminister Ralf Törngren den 16 maj 1961 oväntat togs ifrån oss, stod han fortfarande mitt uppe i sin politiska gärning. Längre än någon annan hade han varit medlem av statsrådet; också statsministerns post 'beklädde han en kortare tid. Stora är de tjänster som han i sin politiska verksamhet gjort vårt land och vår folkstam.

År 1936 invaldes Ralf Törngren i riksdagen såsom representant för sin hembygd, Åboland. Han blev snart en framsynt och verksam företrädare för dess intressen. Många av hans initiativ som syftade till skärgårdens materiella förkovran, ledde till resultat. Särskilt tungt vägde hans insats som ordförande i den av statsrådet tillsatta skärgårdskommitten. Dess arbete öppnade allmänhetens ögon för vår eftersatta skärgårdsbygd och ledde till betydande åtgärder från statsmaktens sida. Den åboländska bygdens människor skall länge med tacksamhet och värme minnas det som Ralf Törngren gjort för att förbättre deras tunga vardagsvillkor. Var helst svenska behov trädde fram var Ralf Törngren alltid beredd att hevaka dem och arbeta för deras tillgodoseende. Tack vare den framträdande ställning han intog och det förtroende han åtnjöt på finskt håll hade han större möjligheter än någon annan finlandssvensk att med framgång verka för våra nationella intressen, såväl ekonomiska som kulturella.

Det starka intresse och den varma känsla för allt svenskt som Ralf Törngren alltid hyste, rubbades aldrig under hans stigande bana. Samtidigt hade han en fast förankring i det finska språklägret. Han var i det avsendet – liksom i mycket annat – en brobyggare, som var främmande för de extrema attityderna. och som klart insåg att samhällets konkreta prdblem endast kan lösas i samarbete och samförstånd. Han var och kände sig vara en hela folkets man.

Under hela sin politiska karriär hade Ralf Törngren en fast anknytning till sitt eget parti, Svenska folkpartiet. Under en svår och påfrestande tidsperiod (1945–1955) var han partiets ordförande. Och ända till sitt frånfälle ägnade han partiet sitt intresse som medlem av dess centralstyrelse. Men Ralf Törngren var aldrig någon trångsynt eller ensidig partipolitiker. Genom jämkning och utjämning över parti- och gruppgränser ville han nå resultat. Inte minst de kvalifikationerna gjorde att han accepterades på de flesta håll i samhället.

Tidigt blev Ralf Törngren en av J. K. Paasikivis närmaste förtrogna i arbetet för vårt lands framtid. Den utrikespolitiska linje som kom att bära Paasikivis namn, hade i Ralf Törngren en av sina främsta och verksammaste förespråkare. Det fordrades mycket av dem som under de första svåra efterkrigsåren var med i rikets ledning – förmåga att förstå och i handling acceptera ett förändrat läges krav samt vilja och uthållighet att hålla fast vid det väsentligaste i de nordiska rätts- och frihetsvärden som ofta befann sig i farozonen. Ralf Törngren fyllde måttet. Hans insatser i finländsk politik under de svåra åren är obestridliga. Och från senare tid erkänner vi framför allt värdet av de mångsidiga utrikespolitiska förbindelser som han var med om att stärka och utveckla.

I sitt arbete för landet i dess helhet höjde sig Ralf Törngren till ett rikspolitiskt plan på ett sätt som ytterst få politiker förmått göra. Likväl bör det - utan att värdet av hans arbete för samhället förringas - framhållas, att det ibland rådde delade meningar om hans ställningstaganden, också inom hans egen krets. En man i den ställning som han intog, kunde icke undgå kritik. Det hör ihop med en fri politik. Ovanför alla subjektiva bedömningar höjer sig likväl Ralf Törngrens politiska gestalt präglad av ett starkt ansvar för landet och en fördjupad pliktkänsla inför de många uppdrag som lades på honom.

Ralf Törngren var mera än enbart politiker. Han började sin bana i samhället som akademisk lärare vid Handelshögskolan vid Åbo Akademi. Nationalekonomin lockade honom. Snart togs hans kapacitet i anspråk för större uppgifter. Som skattmästare för Stiftelsen för Åbo Akademi åren 1931-1947 har Ralf Törngren gjort en mycket värdefull insats. Det är till stor del hans förtjänst att Åbo Akademis ekonomiska grund höll i efterkrigsårens hårda påfrestningar. Och under de senaste åren, då akademins förhållande till statsmakten aktualiserats i ekonomiskt avseende på ett annat sätt än tidigare, förmådde Ralf Törngren effektivt föra akademins talan. Hans stora betydelse för vårt finlandssvenska universitet är knappast känd i en större krets. Det kan därför vara anledning att särskilt understryka densamma här.

Inom många områden av det ekonomiska livet – industri, bank och försäkring – togs Törngrens sakkunskap och erfarenhet i anspråk. De som kom Ralf Törngren närmare, mötte i honom en varmt och starkt kännande människa. Han var trofast och generös i sin vänskap. Oberoende av sina höga poster i samhället bevarade han den naturliga anspråkslösheten i sitt väsen. I pliktuppfyllelse och under ansvar arbetade han för de strävanden som han fann vara rätta och riktiga. Han nådde högre och längre än de flesta. För det som Ralf Törngren under möda och arbete skänkt vårt land och vår svenska folkstam bringar vi honom vår tacksamhet.

L.E. Taxell