Öhman, Elias

f. 28.7.1845
d. 15.3.1908

Elias Öhman kallades helt oväntat hädan den 15 mars på kvällen. Född i Borgå socken den 28 juli 1845, var han son till lektorn vid Borgå gymnasium J. E. Öhman och hans maka, född von Fieandt. Student med betyg från Borgå gymnasium 1862, blev han filosofie magister 1869 efter att året förut hava avlagt filosofie kandidatexamen.

Ett par år provade han så skollärarebanan, men fann sig icke kallad härtill, varför han vände hågen till rättsvetenskaperna, tog jurisutriusqvekandidatexamen 1875 och verkade sedan 1877 dels som tjänstförrättande, dels som ordinarie justitierådman vid rådstuvurätten i Helsingfors ända till år 1887, då han blev politieborgmästare i staden. 

Med aldrig svikande plikttrohet, skicklighet och oväld beklädde han denna viktiga post, till dess han jämte samtliga övriga borgmästare i Nylands och Viborgs län olagligen avsattes den 19 mars 1903, emedan han, trogen Finlands lag och sin tjänsteplikt, vägrat att vidtaga de i den olaga värnpliktsförfattningen av år 1901 föreskrivna åtgärderna för verkställighet av 1903 års uppbåd. Då lagliga tider mot slutet av år 1905 återvände, bereddes huvudstaden möjlighet att i spetsen för sin styrelse åter se sin högt värderade borgmästare.

Från Elias Öhmans ovanligt värksamma levnad må ännu nämnas, att han varit ledamot av borgarståndet under alla lantdagar från och med år 1882 till och med år 1905 samt åtnjöt därunder i vidsträckt mån borgareståndets förtroende. Vidare har han i huvudstadens kommunala liv intagit en framskjuten plats som en av detta samhälles mest insiktsfulla och betrodda medlemmar. Åren 1881—1887 var han ordförande i drätselkammaren. Med varmt intresse verkade han för Helsingfors sparbank och för Svenska teatern. Han var er av stiftarena av Arbetarnes i Helsingfors byggnadsaktiebolag samt ordförande för dess fullmäktige från dess stiftande till sin död. Också för Nyländska avdelningen, till vars mest energiska medlemmar Elias Öhman hört, visade han i råd och dåd ett levande intresse livet igenom. Avdelningen kallade honom ock till sin hedersledamot. Han var jämväl ordförande i den partidelegation, som tillsattes vid det stora svenska partimötet år 1896 och som verkade ända till Svenska folkpartiets uppkomst.

Vårt land och särskilt dess huvudstad ha i Elias Öhman förlorat en sällsynt verksam medborgare och dugande ämbetsman, den svenska saken ett kraftfullt och viljestarkt stöd.