Böstman, Algot

f.     13.2.1935
d.     28.2.2020

Den mångsidiga och omtyckta skåde­spelaren Algot Böstman är död. Han dog plötsligt i lungcancer, utan smärtor, utan ångest, berättar hans dotter Catharina Glanzmann. Hon har bott fyrtio år utom­lands, men hade alltid en varm kontakt med sin pappa. ”Hans liv andades teater, han tyckte själv att han inte alltid räckte till för det sociala livet, men nog kändes han ändå som en trygg famn för oss”, säger hon.

Teaterpubliken hade en unik chans att träffa fem av teaterns omtyckta legender våren 2016, i programmet Thalias trotjänare. Det blev några kvällar som sprakade av humor och spiritualitet, med Riko Eklundh som skicklig intervjuare. Kvällarna blev så omtyckta att alla villiga inte en fick plats i salongen.

Med var förutom Algot Böstman, som hade jobbat 48 år på teatern, även Börje Lampenius, Fred Negendanck, Göran Schauman och Christina Indrenius-Zalewski. Något fel på minnet hade de fem legenderna minsann inte. Riko lyckades tränga in i skrymslen från gamla tider och fram kom hemligheter av olika slag, alltmedan skrattlystnaden i salongen bara ökade.

Då Algot Böstman som ung började på teatern var han först ganska förbryllad. Han förstod sig inte på chefen Nicken Rönngren.

”Han uppskattades visserligen men jag förstod nog inte varför, såsom han behandlade folk. På generalrepetitionerna kunde han stryka stora partier utan förvarning, byta ut skådespelare när som helst, ibland kunde han ta bort hela produktionen. Då det var över drog alla en suck av lättnad. Men stressen fortsatte in på premiären. Det var en mara som hängde över oss natt och dag”, minns Böstman.

Pjäserna var betydligt fler då, och man repeterade bara ett par veckor för en pjäs. 1962 fick han en önskeroll som Daniel Hjort, som uppfördes först på Åbo slott, sedan på Svenska Teatern. Svarthårig, ung och vacker tolkade han ypperligt de stridiga känslor som pinade hans rollperson. Det blev en stilig början på hans kommande karriär.

Göran Schauman som blev en av hans bästa kompisar på teatern, hade det lite besvärligare med sin första roll, Lysmasken i pjäsen Trollborgen . Allt gick tokigt på generalrepetitionen som unge Göran tyckte var helt misslyckad. Han hade det annars också bevärligt som son till teaterchefen Runar Schauman. Han behövde bara visa sig så blev det tyst. Algot blev med tiden en lojal vän och tillsammans gjorde de två under sina karriärer långt över trehundra pjäser sammanlagt enbart på Svenska Teatern. 1974 uppträdde de tillsammans i pjäsen Hårda tider av Bengt Ahlfors. I Fänrik Ståls sägner blev det igen problem för Göran Schauman. Han skulle både äta som Sandels ”Sandels han satt i Pardala by och åt frukost i allsköns ro” och läsa dikter samtidigt.

Algot Böstman fick beröm för sina roller i Brevbäraren och van Gogh , i Ibsens Ett dockhem, i Macbeth och i Lars Noréns Så enkel är kärleken, och i de finska tv-serierna Metsolat och Hovimäki , i Åke Lindmans Din vredes dag. Han medverkade vidare i Oliver på Lurens, deltog flitigt i Kammarteaterns verk­samhet och var aktiv i stiftelser av alla de slag.

Böstman medverkar ännu i den svenska tv-serien, Tjockare än vatten som utspelar sig på Åland och vars tredje säsong startar på Viaplay i mars.

Margita Andergård



Foto: SLS/Henrik Sundström