Forsblom, Carol
f. 21.1.1964
d. 2.4.2022
Carol Forsblom avled i sviterna av en långvarig sjukdom några veckor efter att han fyllt 58 år. Hans far var kärnfysiker och mor fysiker, bägge knutna till Helsingfors universitet som forskare och lärare. Föräldrarnas yrken hade stor inverkan på Carol och väckte hans intresse för forskning och vetenskap, vilket också skulle leda till en egen karriär som internationellt erkänd diabetesforskare.
Carol var redan i unga år en uppenbar multitalang. Med stor fermitet och entusiasm prövade han på många olika genrer innan valet föll på en karriär inom medicinen. Som 13-åring blev han antagen till Helsingfors konservatorium för att studera traversflöjt och blockflöjt, och efter en tid även engagerad som lärare. Som flöjtist och kammarmusiker konserterade han i de nordiska länderna, Estland, Tyskland och USA och kunde utan tvivel ha gjort en professionell musiker-
karriär. Trots att musiken kom att spela en betydande roll i hans liv var det ändå medicinen som vann. En möjlig orsak var att han insjuknade i diabetes samma år som han började studera vid konservatoriet. Musiken kom ändå att under hela karriären tävla med medicinen. Han var rektor för Martin Wegelius-institutet i flera repriser, intendent för Wegelius Kammarorkester och verksamhetsledare för Musik i Sydösterbotten. Därtill fungerade han som producent för flertalet skiv-, radio- och TV-inspelningar. Under studietiden dirigerade han medicinarorkestern Valkotakit samt flertalet medicinarspex. Under de senaste åren var han mycket involverad i Katrinafestivalen på Åland och fram till sin död även ordförande och verksamhetsledare för Pellinge Musikdagar.
År 1987 började Carol studera medicin vid Helsingfors universitet. Innan det hade han studerat fysik, kemi, geologi och mineralogi. Hans nyfikenhet och brinnande intresse för naturvetenskap förde honom snabbt in på diabetesforskningen. Han disputerade för doktorsgraden 1999 med en avhandling om sambandet mellan förekomsten av äggvita i urinen och risken för njursjukdom, hjärtkärlsjukdomar och insulinresistens. Hans första vetenskapliga arbete publicerades i den renommerade tidskriften British Medical Journal. Den kom att få stor betydelse för diagnostiken och behandlingen av diabetisk njursjukdom. Hans resultat omkullkastade det förhärskande synsättet att äggvita i urinen hos personer med typ 1-diabetes alltid betyder ett snabbt framskridande sjukdomsförlopp. Sporrad av framgången med avhandlingen kom han att ägna sitt liv till att svara på frågan varför en del diabetiker utvecklar njursjukdom med allvarliga konsekvenser. Forskningen utförde han på Folkhälsans forskningscentrum inom ramen för FinnDiane-projektet. Carol var en förgrundsgestalt och aktiv drivkraft inom projektet och publicerade över 350 artiklar i ansedda medicinska tidskrifter. År 2016 erhöll han det prestigefyllda Ruth Østerbypriset för sin forskning.
Tyvärr kom även Carol själv att få känna av konsekvenserna av den diabetiska njursjukdomen. Det är dock anmärkningsvärt att han, trots alla fysiska hinder som sjukdomen medförde, outtröttligt fortsatte sin forskning att göra tillvaron bättre för andra personer med diabetes.
Carol hade ingen egen familj. Hans föräldrar och bror hade gått bort redan tidigare. Hans familj var i stället, som han själv uttryckte det, en stor skara vänner inom musiken och medicinen samt forskarna inom FinnDiane-projektet. Carol hade alltid tid för alla och var den som de unga musikerna och forskarna vände sig till när arbetet strulade till sig. Hans idérikedom, innovativa tänkande och enastående yrkeskunskap kom att hjälpa många. Hans bortgång är en stor förlust inte bara för diabetesforskningen utan också för alla hans många vänner, inte minst för hans sex gudbarn.
Per-Henrik Groop, Lena Thorn, Johan Fagerudd, Kim Pettersson-Fernholm, John Storgårds
Carols vänner och kolleger