Lindberg, Ingmar

f. 19.9.1945 
d. 11.3.2025

Ingmar ”Inko” Lindberg avled den 11 mars efter ett plötsligt hjärtstillestånd. Han lämnar sörjande vänner från många kretsar i saknad efter en ovanligt mångsidig personlighet.

Inko växte upp i bysamhället kring fädernegården Degerö Uppby. Där lades grunden till hans djupa engagemang i allt slags samverkan mellan mänskor, det som var hans stora styrka. Efter studenten vid Brändö svenska samskola år 1964 följde militärtjänst och studier vid Hanken. Han hann med över 10 år inom reklambranschen, innan han år 1985 övergick till Fiskars-bolaget, där han som viceverkställande direktör kom att utföra sin främsta livsgärning.

Återuppbyggnaden av Fiskars bruksområde är Inko Lindbergs storverk. Det gamla bruket hade delvis tömts, hallar och bostadshus stod öde. Inko fick idén att locka hantverkare, konstnärer och formgivare till Fiskars genom att erbjuda dem bostäder och ateljéer, ett projekt som vann stöd inom bolagets styrelse. Genom sin långsiktiga vision, sitt goda omdöme, sitt omutliga krav på kvalitet och sitt genuina intresse för konsten och konstnärerna vann han ett oinskränkt förtroende bland brukets invånare. Han valdes till första ordförande för konstnärernas nygrundade andelslag Onoma, och år 2019 blev han dess hedersordförande. År 2020 tilldelades han Raseborgsmedaljen ”som erkänsla för sina ovärderliga insatser för Fiskars bruk och regionen”. Men det kanske finaste beviset för ortens tacksamhet finns mitt i bruket, ”Inkoparken”. Dit leder en bro som väl symboliserar den gemenskap som han byggde upp och som gjort Fiskars till en av Finlands mest uppskattade vallfartsorter.

Till ansvarsområdet på Fiskars hörde också bolagets jord- och skogsegendomar, vars skötsel Inko tillsammans med ett flertal nyckelpersoner helhjärtat ägnade sig åt. Bolagets jakter ledde han med fast hand och sakkunskap.

Utöver Fiskars hade Inko många strängar på sin lyra. Under studietiden var han en aktiv andra bas och styrelsemedlem inom Akademen. I sjöscoutkåren Seaboys var han en bärande kraft redan som ung, och segling förblev hans stora intresse. Senare medverkade han i styrelsen för Finlands Svenska Scoutförbund. Han var kommodor för HSS i över 10 år. Som havskappseglare skördade han betydande framgångar under 1970-talet med sin My, en Norlin 34. Båten seglades sedan i alla väder på öppna hav och i skärgården under hela hans liv, och den finns fortfarande kvar inom familjen. 

Inkos engagemang i försvarets utveckling ledde till djupa kontakter och aktivt deltagande i frågor rörande landets säkerhet. Han fungerade som ordförande för Nylands Brigads gille. Till sin militärgrad var han reservmajor. Bland övriga förtroendeuppdrag var styrelsemedlemskapen i Algol Ab och i familjen Ahlströms fastighetsbolag viktiga för Inko. Vartdera bolaget fick i honom en omdömesgill och framsynt styrelsemedlem. Inom de två bolagen minns man honom med respekt och tacksamhet.

Hans stora vänkrets uppskattade hans förmåga att skapa stämning, att ibland ställa till med lämpliga hyss, att inte gå hem för tidigt. Det var aldrig tråkigt där Inko var med.

Allra viktigast för Inko var nog alltid familjen. Omgiven av barn och barnbarn i hemmet på Dal vid Gennarbyviken var han allra lyckligast. 

En varmhjärtad, rolig och högt älskad make, far och farfar och en pålitlig vän har lämnat ett stort tomrum.   

Magnus Bargum