Blåfield, Marie-Louise

f. 1.2.1941
d. 13.9.2024

Marie-Louise Blåfield föddes den 1 februari 1941 i Helsingfors och växte upp med pappa Tage, mamma Ninno och lillasyster Lotti. I slutet av 40-talet köptes sommarstugan i Sibbo där familjen trivdes och utvecklade ett familjeliv där alla deltog och alla hördes. Marie-Louise, som kallades Pupu, mindes sin barndom som en trygg och bra tid.

Efter skolgången i Lönkan avlade hon biblioteksexamen 1963 vid Helsingfors universitet. Under studietiden träffade hon Carl Johan Adolfsson och de gifte sig 1962. Barnen Coci, Nina och Mickan föddes och växte upp i Munksnäs.

När barnen blev större, fortsatte Marie-Louise studierna och avlade en fil.mag. examen i konsthistoria år 1979. Hon verkade som kultursekreterare vid Helsingfors stads kulturcentral under flera år och blev sedan den första direktören vid Annegårdens konstcentrum för barn och unga. Hon var en omtyckt chef, som gav sina anställda fria händer och visade dem förtroende i arbetet. Hennes eleganta men sakligt vänliga uppenbarelse, kryddad med torr slagfärdig humor, väckte ofta förtjusning. Barnkulturen i Helsingfors utvecklades och blomstrade med hjälp av både inhemska och framför allt nordiska influenser.

Marie-Louise innehade förtroendeuppdrag i Statens konstverkskommission, styrelserna för Helsingfors festspel, Svenska Teatern, Pro Artibus, Mellannylandprojektet, Brages musikskola, Luckan och Kvinnliga Akademiker. Hon satt i Svenska kulturfondens delegation och bidrog även till storsatsningen “Kultur i skolan”. Hon var aktiv i olika nordiska nätverk och skrev även artiklar om bland annat Helsingfors, etnologi och konstpedagogik. Marie-Louise erhöll SFV:s Folkbildningsmedalj 1998 och Nylands svenska kulturfonds pris år 2006. Hon var ordförande för Föreningen Luckan under många år och stöttade Luckan I Helsingfors och dess personal i vått och torrt, även efter pensioneringen.

Barnbarnen upptog mycket av hennes tankar och Marie-Louise såg till att de fick ta del av teaterupplevelser, konserter, museer och konstkurser. Stugan i Tvärminne döptes till Blåkulla och där älskade hon att vara. Hon hade öga för estetik och hennes båda hem avspeglade hennes intresse för konst, estetik och vackra föremål. För cirka 20 år sedan blev Marie-Louise och Christian Ahlström vänner och de kom sedan att dela vardag, stugliv och resande. Det blev goda år för Marie-Louise.

Många tidigare kolleger och vänner minns Marie-Louise, Pupu, med stor värme, särskilt hennes klara blick, roade leende och stora skratt. Hon var en humanist, som i alla lägen framhöll vikten av bildning, tolerans och samarbete. Hon var för många av oss en förebild och mentor, som alltid ställde upp om man bad henne om synpunkter och perspektiv på olika frågor. Även många kulturföreningar och enskilda konstnärer har uttryckt sin glädje och tacksamhet över all hjälp och allt stöd de fått av henne under årens lopp.

Marie-Louises närmast sörjande är hennes familj med barn och barnbarn, hennes syster med familj och Christian.

Nina Gran
vän och tidigare kollega