Tallgren, Carl-Olof

f. 28.1.1927
d. 16.6.2024

Med Carl Olof Tallgren har en stor finlandssvensk samhällsbyggare gått ur tiden.

CO Tallgren föddes i Åbo och blev student från Svenska klassiska lyceum i Åbo, som idag heter Katedralskolan i Åbo. (Skolan fick på Tallgrens initiativ sitt nya namn i början av 1970 talet då den sammanslogs med Flicklyceet i Åbo; namnfrågan behandlades till och med under ett regeringssammanträde). 

Tallgren, av vänner kallad Ole, inledde statsvetenskapliga studier vid Åbo Akademi och engagerade sig tidigt i studentkårens verksamhet. När kriget var över ”kom den katastrofala bostadsbristen som för Åbostudenternas del accentuerades av den starka tillströmningen till Åbo Akademi” skrev Ole några år senare i studentkårens publikation Vårdträdet. Tallgren hade en central roll när ett nytt studenthem uppfördes. Så skriver Alumnföreningen vid ÅA nu: ”utan hans drivkraft och mod skulle Kåren inte ha ett Studenthem”. 

Ole blev redan på 1950-talet en central gestalt inom åboländskt organisations-
liv. Han fungerade som ombudsman för kommunförbundet bakom Åbo-lands sjukhus, som verksamhetsledare för Röda Kors-distriktet och som studentkårens ordförande. Med ordförandeskapet i Svensk Ungdom i början av sextiotalet tog han det första steget utanför landskapets gränser.

Men det skulle bli flera. I riksdagsvalet 1958 valdes han som första supple-ant för långvariga åboländska Sfp-riksdagsmannen Ralf Törngren. När utrikes-minister Törngren plötsligt gick bort i maj 1961 fick Tallgren ta över som riks-dagsman. I de följande fyra riksdagsvalen återvaldes han med höga röstetal.

I riksdagen fungerade han tidvis som Svenska riksdagsgruppens ord-förande och var medlem i lag-, kultur- och statsutskottet samt i Nordiska Rådet och Rundradions förvaltningsråd. Han skötte framgångsrikt åboländska ärenden, men engagerade sig även i skattepolitiken och andra nationella frå-gor. Som exempel kan nämnas ett spörsmål 1963 om vapenhandeln med sanktionsbelagda Sydafrika. Han agerade ofta i samråd med vännen, riksdags-man Kristian Gestrin. De uppfattades som liberala parhästar i politiken.

Efter valet 1970 utsågs Tallgren till finansminister i regeringen Karjalainen II, men uppdraget blev rätt kortvarigt, 472 dagar, eftersom president Kekkonen upplöste riksdagen och nyval hölls 1972. Kristian Gestrin hade valts till parti-ordförande 1973 men avgick av hälsoskäl och Ole fick, något motvilligt, åta sig uppdraget mellan 1974 och 1977. Redan före ordförandevalet hade han meddelat att han inte kandiderar i riksdagsvalet 1975.

Vid sidan av sina politiska värv fortsatte Ole i olika uppdrag. I Stiftelsen för Åbo Akademi hade han varit delegationens sekreterare och blev 1964 Stiftelsens skattmästare (VD). Det gällde att svara för förmögenhetsförvaltningen, att stöda Akademins byggnadsprojekt samt säkra statsbidraget till den då privata högskolan. När han 1974 utsågs till VD för Konstsamfundet gick han i före-trädaren Tor-Erik Lassenius fotspår.

Tiden i Konstsamfundet innebar både utmaningar och konsolidering. Forum-projektet i Helsingfors centrum var stort och riskfyllt och följaktligen svårfinansierat. Storbankerna ville inte vara med men Konstsamfundet lyckades under Oles och Lasse Koivus ledning genomföra projektet och beslöt att till och med driva köpcentret i egen regi. C O Tallgren fick ännu uppleva att hans senare efterträdare genom att avyttra Forum i rätt tid kunde säkra resultatet av den framgångsrika investeringen i en diversifierad förmögenhet som möjliggör kommande kulturella satsningar.

Det stora förtroende Tallgren åtnjöt illustreras av att han efter sina operativa roller fungerade som styrelseordförande såväl i Akademistiftelsen som i Konstsamfundet. Under åren var han också ordförande eller styrelsemedlem i en rad olika bolag. Han promoverades till hedersdoktor vid Åbo Akademi 1988.

Akademin och den åboländska skärgården är områden där Ole Tallgrens verksamhet lämnat bestående spår. När han för något decennium sedan redan lämnat centrala uppdrag och fyllde jämna år hedrade Akademistiftelsen honom genom en donationsprofessur till Åbo Akademi, C O Tallgrens professur, vars första innehavare blev professor i marinbiologi.

Vi som lärde känna Ole som vän och mentor uppskattade hans personliga engagemang för de frågor vi alla arbetade för och de värderingar vi delade. Det kunde gälla skärgården eller Röda Korsets humanitära verksamhet, högskole-frågor eller de finlandssvenska stiftelsernas samarbete och Svenskfinlands framtid. Vi fick också ”faderliga” råd av honom som nybörjare i politiken och vi högaktade hans etik när det gällde förvaltningen av de medel som tidigare generationer anförtrott oss. För honom var resultaten det centrala, inte de stora orden.

Hans torra humor och träffande omdömen om personer och fenomen glömmer vi inte heller. Hans saklighet och samarbetsförmåga gav både resultat och goda vänner inom de sfärer där han var aktiv.

Ole Tallgrens långvariga livskamrat Gurli gick bort 2019. De hann vara gifta i närmare 70 år. Båda var under många år engagerade i Röda Korset.

Ole sörjs närmast av sina fyra barn, barnbarn och barnbarnsbarn. 

Pär Stenbäck
Christoffer Taxell