Andersson, Stig

f. 1.8 1930
d. 25.5 2025

Stig Andersson växte upp som den elfte generationen på Storbondas, Lillpellinge, omgiven av fastrar och farbröder och ett byasamhälle där de flesta var skyddskårister, lottor och soldatgossar, Stig blev också soldatgosse. Hans vördnad för fosterlandet och det svenska språket grundlades här. Skolåren tillbringades i Borgå, där han blev student 1949. Han utexaminerades som gymnastiklärare 1953, och de första tjänsteåren tillbringades i Kristinestad. En ledig tjänst i Lovisa uppenbarade sig 1958, trebarnsfamiljen kom då närmare sina rötter. Hustrun folkskolläraren Gunborg, född i Borgå, arbetade också i sitt yrke i Lovisa. Rektorstjänsten för Lovisa Gymnasium skötte Andersson 1972 – 1989.

Stig Andersson var en rektor av den gamla stammen, med en auktoritet som inte ifrågasattes. Renovering av skolhuset, byggande av idrottshall och övergång till kursformad läroplan i gymnasiet var de största administrativa utmaningarna för honom. Idrottsnämnden, nykterhetsnämnden och kyrkofullmäktige i Lovisa var han också engagerad i. Glimten i ögonvrån uppfattades inte alltid av eleverna, och därför var det alltid en sensation när han framträdde på julfesterna som rektorsröst i lärarnas sketcher, som österrikisk fullt utrustad vandrare eller som danspartner. Att han bidrog med texter till sånger i små revyer och kabaréer på fester kände få till. Stig var en flitig språkvändare och -användare. Han löste korsord och versvävar, läste tidningar och böcker och njöt av eleganta och dubbeltydiga formuleringar. Ett snyggt fotbollsmål eller elegant skidstil tilltalade honom också mer än vem som utförde handlingen, i sportsammanhang var han inte hundraprocentigt fosterländsk.

Lillpellinge var ändå platsen på jorden för Stig. Där fanns hans hjärta och hans rötter. Redan på sensommaren 1960 kunde sexpersonersfamiljen flytta in i den nybyggda stugan på Baggholmen, på mark som tillhörde hans barndomshem.  Området har med tiden utvidgats och är numera semesterparadis för den utvidgade familjen, alla fyra barn har egna stugor nära varandra, även barnbarnen trivs där. Dit flyttades rektorskansliet i juni, där varvades läsordningsarbetet med surfing och annan fysisk aktivitet.

”Det tredje livet”, efter pensioneringen, handlade i hög grad om kultur. Ofta sågs Stig på teater och konserter, under de senaste åren med kära vännen Ami. När han vid ett sjukhusbesök tidigare i år fick frågan om hemligheten med ett långt liv kom svaret blixtsnabbt: ”Jag har en flickvän!”  Dagarna fylldes också av forskning, år 2002 utkom ”Vår skola”, en matrikel över elever i det svenska läroverket i Lovisa 1874–1989, en bok som uppskattas av alla användarkategorier, eftersom den innehåller sökmöjligheter som inte är vanliga i andra matriklar. Stigs bror Hans efterlämnade dessutom 67 fullskrivna A4-häften om personer och händelser på Pellinge och dessa, plus egen forskning, resulterade 2016 i en matrikel över 5670 pellingebor. Dottern Monica, bosatt i Stockholm, har fungerat som inspiratör och medhjälpare. En komplettering av boken utkom i juli i år, det sista samtalet om den hade dottern och fadern inom en timme innan den senare somnade in.

Begravningen i Pellinge 18 juni blev en ljus tillställning. Barngenerationen Kjell och Monica höll i arrangemangen, de sju barnbarnen bar ut kistan och barnbarnsbarnen, drygt två dussin, förde med stort allvar blommorna till graven. Stigs favoritmusik sjöngs och spelades, minnesstunden innehöll både gripande och glada minnen.

Märtha Vesterback
lärare vid Lovisa Gymnasium 1976 - 2014