Lithén, Carola

f. 11.11.1966
d. 21.12.2025

Carola Lithén född 11.11.1966 i Kalvholm, Korsholm lämnade oss 21.12.2025 efter en tids sjukdom. Hon lämnar efter sig mamma Iris, men därutöver är vi många släktingar som saknar henne, vänner, forna elever, aktiva inom föreningar, och i politiken i Svenska folkpartiet och andra grupperingar i Korsholm, Österbotten och nationellt. De egenskaper som bäst beskriver Carola är livsglädje, öppenhet, värme, mod och intelligens.

Inom släkten var hon, tillsammans med systern Annika och mamma Iris, en sorts kitt som höll oss samman. Kanske det föll sig naturligt efter att Iris redan i 20-årsåldern övertog bybutiken i Kalvholm, stället där alla mötte alla.

Det var den miljö som Carola växte upp i och trivdes i. Hon brukade ofta berätta om hur hon och Annika som små tog sig ner för trappan i 50-talshuset, sittande på baken, och in i kansliet eller butiken. I kansliet fick den lilla Carola ringa in beställningar på bröd och bakverk och annat som beställdes färskt. Hon pratade med kunder och frågade om allt, intresset för människor fick hon som riktigt liten. Av pappa Gösta ärvde hon en stenhård tävlingsinstinkt, och ett intresse för att följa med friidrott, skidlöpning och ishockey.

Hon var duktig i skolan men insåg att muskelsjukdomen stakade ut  vissa begränsningar för vad hon kunde bli. Drömmen var att bli psykolog, men eftersom det inte gick att studera det ämnet i Vasa, valde hon linjen för allmänpedagogik vid Åbo akademi och blev pedagogie magister. Längst arbetade hon vid Fria Kristliga Folkhögskolan i Vasa, men hon var även omtyckt som föreläsare på kurser inom andra utbildningsinrättningar i Österbotten. 

Som lärare fick hon ofta sina elevers – eller ”ungars” som hon kallade dem – förtroende, och många av dem lät sig inspireras i sina yrkesval av de kurser hon ledde. Hon undervisade speciellt i socialpolitik, samhällslära och psykologi. Hon blev alltid genuint glad över att få träffa sina elever senare, och att höra vart livet fört dem.

Den andra arenan som var viktig för Carola var politiken, både för att föra fram funktionshindrades syn på saker och sköta intressebevakning, men framförallt som kommunalpolitiker i Korsholm. Hon gick med i Svensk ungdom och blev till sin förvåning invald i fullmäktige i valet hösten 1988. Hon fick plats i kommunstyrelsen från år 1991, och efter det föll hon aldrig ur vare sig fullmäktige eller styrelsen. Det verkade finnas ett motstånd mot att välja en kvinna med funktionsnedsättning till fullmäktigeordförande, men 2013 gick det inte längre att förbise henne. Efter att ha gjort ett bra jobb och åter fått stort förtroende i valet återvaldes hon till fullmäktiges ordförande 2017. I följande val 2021 blev hon röstdrottning och fick svinga styrelseklubban. I våras ställde hon upp och blev invald för tionde gången, trots att hon då redan var svårt märkt av cancer.

Hon var också  Korsholms mångåriga representant i bland andra Svenska Österbottens Förbund för Utbildning och Kultur, Österbottens förbund, och i Vasa sjukvårdsdistrikt. Vid bildandet av Österbottens välfärdsområde ställde hon upp i det första fullmäktigevalet och blev invald med en styrelseplats som resultat. Hon valde sedan att avstå från välfärdspolitiken, då hon tyckte att den knappa resurseringen skapade oöverstigliga hinder för beslutsfattandet.

Carola var en ivrig föreningsmänniska, aktiv som styrelsemedlem i Folkhälsan i Korsholm, Stundars, CP-föreningen i Österbotten och fler, i många år. Kulturen var viktig, hon gick så mycket hon hann på teaterföreställningar och konserter, Musikfestspelen i Korsholm låg nära hjärtat. Tomas Ledins konserter i Österbotten var ett måste. Som unga var hon och systern Annika självskrivna på danser runtom i landskapet. 

Carola var en människa som tyckte att hon hade haft otrolig tur i livet. På många sätt hade hon förstås det, men framförallt visar det på hennes positiva sinnelag. Det är ju inte alltid hur man har det utan hur man tar det. För henne var det mesta möjligt, men som ung tyckte hon inte det skulle vara möjligt för henne att bli mamma, vilket var en stor sorg. Den sorgen botade hon med att ta alla barn i bekantskapskretsen till sitt hjärta. 

Carola var en som svarade ja på de flesta frågor, inget var för svårt eller för jobbigt. Vi som levde nära henne såg hur hon satte alla andra före sig själv, och det bekräftas av hur många som vid hennes insjuknande visat sin kärlek och tacksamhet till henne. Hon var en lyskraftig person och hade något som gjorde att man kände sig sedd och bekräftad, som att man blev nära vänner med en gång. Vi saknar henne, men hennes positivitet styrker oss, och vi minns henne med stor tacksamhet.

Marlene Ahlberg